Ny regering på gång?

Det verkar faktiskt som att det är en ny regering, eller till en början åtminstone en ny statsminister, på gång till nästa vecka. Vi får väl se vad som sägs i liberalerna när nu centerpartiet bestämt sig. Klart är att det finns ett politiskt underlag för ett S-MP-C-L-samarbete (noterbart utan C och L i regeringen samt utan V i samarbetet överhuvudtaget) respektive någon sorts förslag om att undvika inflytande från SD för en M-KD-regering med stöd av C och L. I det senare fallet är Kristersson beroende av att SD röstar på honom som statsminister trots att det sägs rakt ut att SD ska undanhållas från inflytande för att C och L ska rösta, och för Löfvén gäller det att V inte röstar emot. Det är rätt mycket som känns ologiskt i båda alternativen.

För egen del tittar jag som privatperson mycket på miljöområdet och konstaterar att flygskatten trots allt föreslås bli kvar, om än på samma låga nivå. I övrigt tycker jag DNs artiklar har varit ganska otydliga om vad som är på gång vad gäller miljöpolitik, inte minst inom klimatområdet - det återspeglar knappast den krisfråga som klimatförändringar nu bör anses vara, när inte mycket av den politiken listas inom det som DN anser vara överenskommelsens viktigaste punkter.

För jobbet noterar jag att det ska finnas skrivningar i utkastet om en reformerad lärarutbildning. Nu igen är jag böjd att tillägga. Men det får jag nog återkomma till i ett separat inlägg.

DN skriver också om uppgörelsen i nedanstående artikel (och i många fler).
https://www.dn.se/nyheter/politik/forhandlingarna-om-regeringsmakten-nara-slutet-sista-chansen-infor-helgen/

Avslutad adventskalender

Det fungerade oväntat länge att med i alla fall viss regelbundenhet skriva julkalender. Sedan brakade december in på allvar med luciatåg, julkonserter, avslutningar och säsongsenligt jobbkaos. Och så var det julhelg och umgängen hit och dit. Här kommer därför den avslutade julkalenderlistan utan alltför stora krusiduller.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för EU-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator
10               30 kronor till Unicefs gåvoshop
11               30 kronor till Rädda barnen
12               30 kronor till Unicefs gåvoshop
13               300 kronor till fadderbarn i SOS barnby
14               13-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
15               30 kronor till Rädda barnen
16               30 kronor till Etc klimatkompensator
17               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter
18               30 kronor till Unicefs gåvoshop
19               erbjudande om att ordna aktivitet för ensamkommande ungdomar på boende
20               30 kronor till Rädda barnen
21               2x129 kronor för katastrofhjälp via Röda korset (julklapp till mamma och pappa)
22               3x95:- för nöd-kit till kvinnor på flykt kronor via Röda korset (julklapp till syster m fam)
23               60 kronor till Etc klimatkompensator
24               åstadkom vi inte själva men vi fick i julklapp att pengar sattes in hos Rädda barnen
Och en bonuslucka:
25               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter

Sammanlagt betalas till
Unicef: 115 kronor för ett vaccinpaket
Rädda barnen: 155 kronor för ett babypaket à 100 kronor och en extra gåva om 55 kronor
Etc klimatkompensator: 150 kronor för 211 kg CO2-ekvivalenter (tex motsvarande 100 mils bilkörning i medelstor bil som går på diesel)

Mer klimat

Bilden har jag snott från Fredrik Falk på facebook
och källan anges där som WWF

Samtidigt som klimatmötet pågår i Paris uppmäts svensk temperatur en vanlig decemberdag i Stockholm till samma gradtal som på midsommarafton i juni (tex Aftonbladet). 12 
grader må vara någon sorts extrem i december men det följer vad jag vet vad som har sagts för Sverige om konsekvenser av klimatförändringarna: mildare vintrar och regnigare somrar. Och så är det ju frågan vad som händer med Golfströmmen, som är avgörande för vårt förhållandevis milda klimat för våra breddgrader, där man har sett tecken på förändringar. Hittills har medierna rapporterat i hyfsat positiva ordalag från Parismötet, och det är bara att hoppas att världens politiker äntligen insett allvaret i situationen och åstadkommer ett vettigt avtal i stället för att käbbla om vem som släpper ut mest, hur detta beräknas och vem som borde göra mest. För egen del fortsätter jag med klimatkompensation via tidningen Etc och förnyar mitt medlemskap i Naturskyddsföreningen för att de ska kunna fortsätta vara en kraft i arbetet med miljö- och naturfrågor.


Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka - återkommer
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator

Adventskalender i klimatmötestider

Som bekant för de flesta pågår den stora klimatkonferensen i Paris och det är på sin plats att reflektera lite över inte bara vilka politiska styrmedel som krävs utan också vad man kan göra själv för att ta ansvar för sina utsläpp. Att minska sin köttkonsumtion, sitt bilåkande och flygresande är tre effektiva sätt. Men hur kan man tänka kring livsmedel man trots allt äter eller bilresor man ändå gör. Tidningen Etc har skapat en klimatkompensator där det går att beräkna utsläpp och kompensera för dessa genom investering i solceller. Tanken är att genom att anlägga solcellsparker eller installera solceller på stora, ofta kommunala, tak ökas mängden tillgänglig förnybar energi och den fossila energiproduktionen kan minska. Ordet klimatkompensation har annars gjort mig ganska besvärad eftersom det inte sällan handlat om att investera i tex skogar som planteras, ofta i tropiska områden och fattiga länder och inte sällan på mark som använts av de boende för matförsörjning tidigare. Det blir väldigt tydligt hur vi låter vår överkonsumtion och våra vanor försämra vardag och försörjning för människor som redan har det sämre ställt, något som Naturskyddsföreningen har tagit upp i sin blogg tidigare. Naturskyddsföreningen förespråkar därför att man i stället för att plantera träd i något avlägset land* köper utsläppsrätter, vilka därmed undandras marknaden, som kompensation tex för flygresor (men påpekar också att det bästa är att låta bli att flyga. Klimatkompensatorn å sin sida erbjuder alltså även ett sätt att bidra till ökad produktion av solel.

När jag tittade på kostnaden för att kompensera mitt dagliga bilåkande (jag räknade på sammanlagt tre mil till och från pendeltågsstationen, vilket är ganska högt räknat - men det är inte varje dag vi kan samåka och vissa dagar har barnen aktiviteter som innebär skjutsning) landade det på fyra kronor per dag. En struntsumma i sammanhanget. I lucka två hittar vi därför 30 kronor till Etc:s klimatkompensator för att kompensera en veckas bilkörning.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator

*obs att de svepande formuleringarna vad gäller trädplantering gäller just dåligt genomtänkta projekt som har negativa konsekvenser tex för de boende. Det finns många bra projekt där man planterar träd som kommer lokalbefolkningen till godo - då har man i allmänhet utgått från lokalbefolkningens försörjningsbehov, inte från att hitta ett ställe där den rika världen kan plantera träd för att fortsätta kunna flyga obehindrat.

Adventskalender

Inte nog med att vi köper julklappar för massor av pengar, det verkar också som att adventskalendrar med presenter till varje barn, varje dag, har blivit ett måste i vissa kretsar. Det ska köpas och köpas och köpas, nyss var det "Black Friday" som verkar hårdlanseras av handeln, och nu ska vi köpa oss blå ända in i mål när mellandagsrean börjar och vi kan börja om igen. Och emellanåt så flyger vi iväg till olika hörn av världen, för att det är väl trots allt en mänsklig rättighet att få lite tropisk sol på sig minst en, gärna flera gånger om året när man lever i vår mörka och kalla del av världen. Eller att överhuvudtaget få se sig om i världen, inte bara någon enstaka gång, utan flera gånger, varje år. Att det var och en gör påverkar verkar inte finnas på kartan. Men det är lätt att kasta sten i glashus; vi har gjort oss alldeles för beroende av bil sedan vi flyttade till Södertälje och att värma upp ett hus med el, även om den kommer från förnybara energikällor, känns helt knäppt men det är i dagsläget som det är även om vi försöker samåka så långt möjligt.

Sammantaget slog det mig att om det nu är så viktigt med adventskalendrar kan man ju göra något mer konstruktivt av dem. Här kommer därmed en utmaning: I stället för att köpa diverse grejor, gör en adventskalender där de som mest behöver får - ge presenter genom Unicef, Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser osv. Eller gör en insats i någon volontärverksamhet för flyktingar, EU-migranter, hemlösa... Eller stöd föreningar och initiativ för miljön och mot tex klimatförändringar. För egen del får det bli en blandning. I dagens lucka finns därför 30 kronor att använda i Unicefs gåvoshop.

Nu inbillar jag mig ju inte att jag kommer att ha tid att skriva ett blogginlägg om dagen under årets mest hysteriska månad, men jag hoppas återkomma någon gång då och då - och om inte annat dyker det väl upp en fulltecknad lista här på bloggen i jul.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop

Höns i hönsgården

I dag har hönsen fått komma ut i hönsgården, och själva hålls vi också här mestadels för att göra klart det sista och hålla ett öga på om det är något som inte funkar som det var tänkt.

Tuppen klev ut först för att inspektera men två av hönorna kom efter ganska raskt. De tre Systrarna sisters var mer skeptiska och fick så småningom övertygas om att ta sig en titt i hönsgården. Nu verkar alla vara tillfreds med att gå och picka i marken. Katten Sot, även kallad Pantern, såg mer panterlik ut än någonsin när han smög på hönsflocken. Det är nog bra att det är ett staket emellan...


Tuppen, som domderade med sina hönor i går kväll när vi släppte dem i hönshuset, löper risk att få heta Ivar. I dag verkar han ha lugnat ner sig lite men ser hellre till att mätta sig själv snarare än att visa på käket åt hönorna. Vi får väl se vad han går för på sikt men namnet kanske har fastnat oavsett.

Hönsen är här!

Sedan vi flyttade in för drygt tre år sedan har vi lekt med tanken att skaffa höns, inte minst eftersom det redan fanns ett hönshus på tomten. Successivt har jag också fått allt svårare att köpa även de ekologiska äggen i affären. Är det stordrift så är det, och även om det är bättre att hönsen får ekologiskt käk och att de får gå ute i stället för att bara se väggarna i en hangar så har jag sett bilder på uttjänta ekologiska värphöns som fått komma till nya hem - och det är ingen rolig syn. Att vara höna i fabriksmiljö, om än en ekologisk fabrik, är helt enkelt i regel ett ganska torftigt liv. Dessutom tycker jag att det är intressant och viktigt med de gamla lantraserna där flockarna många gånger hölls under ganska kärva förhållanden i olika delar av Sverige - och därmed rimligen har överlevt enligt Darwins principer om "the survival of the fittest". Våra nyhemkomna Kindahönor härstammar från torpen i Östergötland där de många gånger var vana att söka mat på egen hand. Någonting bör det väl vara värt att behålla sådant genetiskt material som komplement till avlandet för storfabrikerna där egenskapen att lägga våldsamt mycket ägg förmodligen prioriteras högre än att kunna överleva under enklare förhållanden. Hur man nu ser till att just de genetiska egenskaperna blir kvar, vi har ju inte tänkt svälta våra hönor...

Klimathot och skattechocker

Jag blir faktiskt deprimerad, trots att jag är ganska cyniskt lagd. Senaste IPCC-rapporten presenteras med ökande allvar i prognoser och behov av åtgärder, EU-klimatmötet där Sverige fick försvara borgerlig och mindre ambitiös klimatpolitik (även om Löfvén var oförsvarligt luddig å sin sida) kändes som en parodi, annalkande internationella klimatmöten ger måttligt hopp om några konkreta resultat - och samtidigt lyfter media i Sverige fram bilden av att människor blir förlorare när skatten höjs litelitegrann, oavsett om pengarna går till skolan och förbättrad utbildning för barn, till infrastruktur som minskar klimatpåverkan tex genom att ställa om från fossila bränslen till förnybart eller annan gemensam nytta.


Vi är så jäkla egotrippade i det här landet så jag blir spyfärdig! Dessutom är den spydiga kritiken av de försök till förbättringar som faktiskt finns så vansinnigt tröttande. Att gå över till förnybara bränslen är enligt kritikerna orealistiskt och (för) dyrt, att bygga cykelbanor är för kostsamt - men att plöja ner 30 jäkla miljarder i en två mil lång vägsträcka som med största sannolikhet, även enligt Trafikverkets prognoser, kommer öka biltrafiken liksom därmed utsläpp av tex växthusgaser anses realistiskt, välprioriterat och helt OK. Även om ingen av de politiker som stöder Förbifart Stockholm hittills har kunnat visa varifrån pengarna till utbyggd kollektivtrafik i motsvarande omfattning då ska tas. Var är den förnyelseanda som svenskar tycker om att berömma sig av!? Var finns nytänkandet, idéerna som gjorde att vi fick telefonnät, järnvägar, kanalsystem, elnät, tunnelbana och, föralldel, även bilvägar? Då sågs förändringen som utveckling, även om det naturligtvis fanns kritiker också. Så fort det handlar om miljöfrågor ses all förändring som något negativt - trots att det rimligen blir bättre för oss alla. Jag längtar till ett bättre samhälle, och det är inte ett nostalgiskt tillbakablickande för nostalgins egen skull. Jag längtar efter det för att jag vill se en utveckling från 50-talets bilburna drömmar till något modernare.

Södertörnsleden går igen

Visättra ängar - som enligt tidigare plan skulle korsas
av Södertörnsleden. Nu med omgrävt dike/bäck som
ska skapa mer varierade miljöer för olika organismer
och fördröja avrinningen från området.

För ett par veckor sedan, på gröna kilarnas dag, höll jag en vandring för Naturskyddsföreningen i Huddinge. När programmet sattes hade den rubriken "Vandring i Södertörnsledsmarker". Sedan kom Trafikverkets tillbakadragande av planerna - för att de ca 20 år gamla planerna inte uppfyllde dagens krav, eller för att man under den långa tid projektet varat blivit omsprungna så att man insåg att man måste planera för en ännu större väg, vad vet jag. Trafikverket gick i alla fall ut och sa att man skulle göra ett förutsättningslöst omtag där både lokalisering och val av trafikslag skulle ses över. Vandringen i Flemingsbergs-skogens naturreservat, som av en del deltagare hade förväntats bli en ganska dyster historia, fick därför en ton av viss hoppfullhet även om medvetenheten fanns att Trafikverket kunde komma tillbaka med ännu värre planer. Någon dag därefter damp det ner ett mail med en kopia av en enkät som skickats ut till ett urval medborgare i Huddinge kommun. I enkäten ställdes riktade frågor om huruvida den svarande tyckte att det vägde tyngre att få sex minuter kortare restid mellan Gladö och Glömstavägen mot att ett visst intrång gjordes i Flemingsbergsskogen. Inga frågor om andra lösningar på trafiken, inga förslag om andra trafikslag, nej, frågorna handlade enbart om att ställa värdet av en motorled mot värdet av ett naturområde med omvittnat höga ekologiska och rekreationsvärden.

I går kväll var så Trafikverket inbjudna av Miljöpartiet i Huddinge till ett öppet möte. Många frågor kom upp, både från dem som vill ha en väg och från oss som tycker att det som krävs är ett helhetsgrepp på planering av transporter i Stockholmsområdet och tvivlar på att en motorled är det främsta medlet för att lösa situationen. Trafikverket hävdade envetet att man gör ett helt förutsättningslöst omtag enligt fyrstegsprincipen 1. Tänka om, 2. Förbättra, 3. Bygga om och, först i fjärde hand, 4. Bygga nytt. Samt att enkäten inte var utskickad av projektet Södertörnsleden, utan som ett led i någon sorts modellbyggande. Det må vara hur det vill med det, men det vittnar om att Trafikverket inte bara saknar fingertoppskänsla utan är fullständigt tondövt inför hur allmänheten ser på deras hantering av Södertörnsledsprojektet. Och när Trafikverket och forskaren i Linköping beskriver avsikten med enkäten på följande sätt

"Genom att svara på den bifogade enkäten kan du hjälpa forskarna och Trafikverket att bättre förstå vad människor önskar när det gäller utformning av trafikmiljö i tätorter. Detta kan medverka till att förbättra den framtida vägplaneringen i Sverige."

visar man med all önskvärd tydlighet att här är det inte fråga om några mixer utav olika trafikslag, utan här ska byggas vägar.

Vad gäller fyrstegsprincipen så låter det ju positivt på pappret - men när man nu bjuder in samma aktörer som hela tiden legat på om vikten av att bygga en väg till den nya förutsättingslösa planeringen, men återigen lämnar aktörer med andra perspektiv, såsom miljöorganisationer, Naturvårdsverket, boende i anslutning till naturområden och problemzoner utanför tills det är dags för en första remissrunda visar man att man egentligen inte är beredd att på ett tidigt stadium ta in nya perspektiv och möjliga lösningar. När Huddinge kommun, vars politiska företrädare har gått ut och med väldigt högt tonläge tryckt på för att Trafikverket måste pressa fram ett nytt förslag på Södertörnsled snabbt som attan för att annars kan man inte bygga planerade bostäder (ingenting om att kommunens nya trafikpolicy säger att man i första hand ska satsa på gång-, cykel- och kollektivtrafik - vart tog tex Spårväg Syd vägen?), så har ju förutsättningarna redan cementerats. När tidsplanen nu, på gränsen till juni, ser ut så att det ska finnas ett förslag att skicka på den remissrunda där övriga aktörer får lämna sina åsikter redan i november så har man helt enkelt inte tid att granska möjliga lösningar särskilt ingående.

Gårdagens möte visade med all tydlig önskvärdhet att det inte bara är ett omtag vad gäller själva planerna som behövs, utan även ett omtag vad gäller hur man får med olika nyckelaktörers åsikter redan från början. Jag hoppas innerligt att Trafikverkets representanter tog med sig denna insikt hem från mötet!


Olof Olsson bloggar mer koncist om både Södertörnsleden och EU:s fiskepolitik, Johan T har skrivit tidigare om beslutet om omtag.
Jag har bloggat här, här, och tidigare på Huddingeperspektiv.

Bokbloggsjerka på prov

Jag har tidigare lagt märke till att bloggen Annikas litteratur- och kulturblogg kör med ett helgvis återkommande arrangemang som hon kallar "bokbloggsjerka". Jag har inte hängt på för det kändes lite för krångligt, men jag fick syn på det igen och tänkte att det kanske kunde vara något ändå. I konceptet ingår att skriva om en bestämd bokrelaterad fråga, som för denna helg lyder:

Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?

Jag har visserligen klickat hem ett garnnystan på förekommen anledning, se tidigare inlägg, men några böcker har jag faktiskt inte beställt denna vecka (jag heller, för det verkar jag ha gemensamt med åtminstone Annika själv och en del andra bloggare och bloggläsare). Likaså verkar fler än jag ha fastnat för John Green "Förr eller senare exploderar jag" ("The fault in our stars") som jag nämnt tidigare och planera att köpa/läsa den.

En annan bok som jag har tänkt klicka hem, i det här fallet som e-lån från bibblan, är Po Tidholms bok "Norrland". Men eftersom den mesta tid som jag har ägnat åt att läsa, dvs pendlingstiden till och från jobbet, nu går åt till att sticka så är det lite skralt med läsningen för närvarande. Norrland får vänta till nästa läsperiod. Och det är inte utan att jag längtar - men jag har några stickprojekt kvar att slutföra först.

Så småningom ska det dock bli intressant att läsa om Tidholms perspektiv på (bland annat) svensk glesbygdspolitik. Jag kan inte påstå att jag har några egna lösningar, men jag tror att om Sveriges politiker menar allvar med en levande landsbygd och att inte "alla" ska bo i Stockholm så måste man också söka politiska åtgärder för att uppnå detta. Jag skulle vilja se en politik som gör att man kan bo, arbeta och ha tillgång till den service man behöver betydligt mer lokalt. Tyvärr lever jag i det sammanhanget inte alls som jag lär, boende i Södertälje och med jobb på Stockholms universitet. Miljörörelsen har ju något av ett mantra i att utbyggd kollektivtrafik är lösningen, men ska sanningen fram så räcker det förmodligen inte med det. Kollektivtrafik är inte utsläppsfri och kräver också den utrymme i det fysiska landskapet. Vi behöver förmodligen helt enkelt resa mindre även i vardagen, tvärt emot den trend som bidragit till att städer runtom i Mälardalen har ökat sitt invånarantal under senare år, då stockholmsfamiljer flyttat ut till orter inom pendlingsavstånd till arbeten i Stockholm.

Det är lite intressant i sammanhanget att trots att teknikutvecklingen har möjliggjort distansarbete i högre grad så har vi vad jag förstår samtidigt ökat vårt arbetspendlande (jag har dock inga siffror på det, så det kanske är en sanning byggd på bräcklig grund). En annan aspekt är genusperspektivet i pendlingsmönstren, där utflyttande barnfamiljer som har en förälder av vardera könet i hög grad befäster en arbetsfördelning där kvinnan tar ansvar för barnen genom att inte sällan lägga sin karriär på hyllan och söka jobb på den nya orten medan mannen fortsätter inom sin bana och pendlar till jobbet. Intressanta effekter, men inte alltid så uppmuntrande.

Taskig planering

Trafikverket fick inse att det inte fungerar att gå vidare med planerna på Södertörnsleden som härrör och endast i liten utsträckning modifierats sedan slutet av 80-talet/början på 90-talet. Något som Naturskyddsföreningen i Huddinge och i Stockholms län påpekat och såvitt jag förstår tack vare länsorganisationens överklagan faktiskt resulterade i att Trafikverket nu har bestämt sig för att "förutsättningslöst" göra om planeringen för Södertörnsleden. Denna "förutsättingslösa" omplanering ska bli intressant att se vad den mynnar i - om man verkligen ser över alternativa lösningar, både vad gäller typ av kommunikation och, om det landar i en väg, sträckning. Från mitt perspektiv skulle jag ju tycka att infrastrukturplanering bör inkludera att man inte lägger en ny stor hamn i Nynäshamn där möjligheten att försörja godstrafik på spår är begränsad - om man inte förbättrar de möjligheterna, förstås, i stället för att bygga en ny väg för långtradartransport. Se där, infrastrukturministern och Trafikverket, några principer att fundera över.

Till Huddinges politiker vill jag gärna ge lite uppmuntran genom att påpeka att man nu har ett fantastiskt tillfälle att lyfta fram behovet av Spårväg syd och man får också goda möjligheter att följa de intentioner som uttrycks i den helt nyligen antagna trafikpolicyn för Huddinge, där cykel-, gång- och kollektivtrafik ska stödjas (läs mer på Huddingeperspektiv, signerat Olof Olsson).

Det är dock inte alltid så lätt att planera. Jag kan erkänna att min egen planering av det senaste stickprojektet har barkat käpprätt åt..., ja ni förstår. Jag skulle passa på att använda upp garnet från den enorma garnbollen som har förekommit i tidigare blogginlägg och började på ännu en sjal. Tyvärr tog garnet slut innan sjalen gjorde det, så att säga - och döm om min förvåning när jag insåg att det var rea på just detta garn och att det därmed var utsålt på alla ställen jag kollade. Jaha. Så kan det gå. Med denna nyvunna erfarenhet i bagaget kan jag känna viss sympati för Trafikverkets och Huddinges politikers planeringssvårigheter. För det kan tydligen bli så att man stickar drygt halvvägs på en sjal med ett visst garn - och sedan får man lov att ändra sin planering och sticka färdigt med ett annat garn. När det gäller en sjal kan det dock skrivas på det kreativa kontot; om inte annat kommer den bli unik. För centrala och kostsamma infrastrukturlösningar bör man kanske lägga sig vinn om att planeringen fungerar lite bättre än så, följa policies, miljömål och gällande miljölagstiftning och förhoppningsvis nå fram till en lösning som inte är föråldrad och miljövidrig redan innan den har byggts.

Jag vill ha en annan värld!

Förrgårs facebookflöde bjöd på en del nedstämmande inlägg. Jag är gammal och cynisk nog för att ganska sällan bli överraskad nuförtiden, men inlägget på bloggen En blommig tekopp om American apparel gjorde mig faktiskt både häpen och - ännu ovanligare - mållös. Även Aftonbladet och DN tar upp den sexistiska reklamen efter blogginlägget, DN också på dagens ledarsidor signerat Erik Helmerson. Parallellt med detta kan man notera att facebook tydligen har grava problem med att personer propagerar för feminism, sedan diverse olika sidor i ett inlägg för feminism, 33 anledningar, blockerats. Blockeringen av den ursprungliga sidan ska nu ha hävts, förhoppningsvis hävs även blockeringen av den alternativa webbsiten om det inte redan har gjorts. Intressant i sammanhanget är att det uppenbarligen går betydligt trögare att ta bort sexistiska facebooksidor med kvinnoförnedrande innehåll. Dubbelmoral - och ytterligare något som visar att sidan är viktig.

Något som gör en än mer förtvivlad är det, som det verkar, aldrig upphörande hatet och intoleransen mot människor som inte följer heteronormen. Det är fullständigt obegripligt att man kan ödsla så mycket känslor och intresse på vilket kön det är på personer som andra människor blir förälskade i, och det är ännu mer obegripligt att det får människor att mörda. Anna Hellgren skrev i tisdags i Expressen om det senaste mordet i Ryssland. Och det finns inte ord starka nog att sätta på den förtvivlan man känner över vad människor är beredda att göra mot varandra. Jag var litterärt sett måttligt imponerad när jag bloggade om Jonas Gardells första del av Torka aldrig tårar utan handskar, men herregud vad de böckerna behövs!

Under tisdagen spred sig också "nyheten" om en mer realistisk nota för Förbifart Stockholm (tex SVT, DN, Metro). För alla som läst på om projektet kommer det knappast som en överraskning att det finns en del dolda kostnader när man talar om slutnotan. Det är ju bra att de äntligen kommer upp på bordet, men infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd konstaterade lakoniskt i Sveriges Radio att det stämmer att sådana här projekt kostar. Man kunde önska att regeringen var lika beredd att lägga motsvarande summor på utbyggnad av järnvägen och en reell satsning på godstransporter på spår i stället för att bygga två mil motorväg.

Och man kunde önska att världen såg väldigt, väldigt annorlunda ut mot vad den gör i dag. Var finns de politiker som vågar tänka nytt? Det vore fint om svaret självklart var "I miljöpartiet", men inte ens här är man särskilt tydlig vad gäller behovet av att förändra livsstilar och konsumtionsmönster. Nu är det gyllene tillfället att ta upp frågor som minska arbetstid och minskad konsumtion. Som Olof Olsson skriver på bloggen "Huddingeperspektiv":

Ett trovärdigt Miljöparti måste dra slutsatser av de allt mer alarmerande rapporterna om tillståndet för planeten. Jag förväntar mig en insikt om att det inte räcker med nya vindsnurror och fiffiga tekniska lösningar. Jag vill höra klarspråk om behovet av en ny livsstil. Jag vill se en politik som minskar vår konsumtion, men ger oss mer tid för varandra. Jag vill se krafttag mot köttkonsumtionen. Jag vill kort sagt se ett modigt grönt parti som förstår vad som krävs för en framtid på jorden.

Måtte miljöpartiets snart förestående kongress ta tag i dessa frågor, för jag vill ha en bättre värld NU! Och under tiden finns mycket att göra för alla oss andra - engagera dig i en organisation som arbetar för miljön, med utsatta människor, för feminism, med aktiviteter för barn och ungdomar, med vad som helst som gör världen till ett lite bättre ställe! Kort sagt - GÖR NÅGOT!

Kollektivtrafiksbehov

På pendeltåget på väg till jobbet (resväg: pendeltåg till Stockholms central från Södertäljehållet och därefter röd t-bana mot Mörby) läser jag Metro över axeln på en medresenär. Tyvärr ser jag bara rubrikerna då. Men det räcker för att pumpa upp adrenalinnivån när någon trafikexpert får uttala sig om att politikernas önskelinjer (t-bana, förmodar jag efter den senaste tidens utspel från MP och S) inte behövs.

Båda förslagen verkar vara intressanta och ambitionen är att undvika att föra fler resenärer till T-Centralen/Centralen som bytespunkt och möjliggöra byten mellan flera linjer och på flera ställen. Lovvärt och eftersträvansvärt i sig och utöver det antal fler platser som nya linjer rimligen skapar (MP nämner 300.000). Skillnaden är dock att MP har en plan för sin finansiering genom att prioritera t-bana framför att bygga Förbifart Stockholm. Där har S, som Viktor Barth-Kron påpekar i DN, ännu mycket att bevisa.

Kanske har experten i Metro något bättre förslag på t-banesträckning - jag hittar inte artikeln på nätet - men om inte trafikexperterna förstår att det behövs mer tunnelbana tycker jag de ska vara experter på något annat!

Partiernas förslag:
Orange linje (MP): på facebook, i DN och i Sveriges radio.
Lila linje (S): i DN och SvD

Namnen i landskapet

I mitt tämligen sporadiska bevakande av jobbannonser för de geografistudenter jag studievägleder flimrade det förbi en utlyst anställning som namngivare för gator och platser i Huddinge kommun. Jag la aldrig upp den på jobbtipssidan pga den då snart utgående ansökningstiden, men övervägde att själv slänga in en ansökan fort som tusan. För vem har inte muttrat över namnsättningen av allmänna platser och gator. Och jag började genast fundera över hur jag skulle gripa mig an uppgiften.

Det uppenbara, med mitt visserligen ganska ytliga men dock intresse för gamla namn i landskapet, var att lyfta fram det historiska landskapet, tidigare spår av mänsklig närvaro och liknande. Huddinge har ju haft åtminstone tillfälliga bosättningar sedan de första öarna (dvs de högsta punkterna i den nuvarande kommunen) började dyka upp ur vattnet. Typisk invandringsbygd, alltså. Här skulle Sälfångargränd och Kanotgatan kunna platsa, liksom kvartersnamnen Sommarvistet och Vinterverkstaden.

Med den mer nutida invandringen i åtanke började jag sedan fundera på hur man kan låta en modern namnsättningsmodell återspegla hela befolkningen. Jag kan inte säga att jag kom på någon bra modell på rak arm, men skulle inte tex Idrisivägen* klinga fint i öronen på en geograf? Alltså namnsättning genom internationellt kända personer från världens alla hörn. Och Toscatorget allittererar elegant. Då handlar det i och för sig om en fiktiv kvinna från operans värld* - men det kanske är OK för att uppväga den gubbighet som annars riskerar bli resultatet med tanke på dominansen av kända gubbar.

Det är ju även ett lysande tillfälle att faktiskt lyfta fram viktiga kvinnor för att motverka gubbdominansen. Litterära och andra storheter som Sonja Åkesson, Astrid och Barbro Lindgren, Maria Gripe, Tove Jansson, Selma Lagerlöf, Siri Hustvedt, Sofia Kovalevskaja för att bara nämna några.

Djur och natur är sedan tidigare väl använda teman inom gatunamn. Själv växte jag upp på Flintvägen, vilket kanske snarare borde fått mig att sikta på geologi (som jag skydde) än på geografi (och ja, det är skillnad!). Men varför inte ta utrotningshotade arter, både blomster och djur. Den som bor på Brokig mullvadslöpargränd kan väl inte låta bli att slå upp företeelsen i Artdatabankens rödlista och blir då medveten om att det är en starkt hotad art i Stockholms län. Självklart kan man även inkludera de arter som blir, eller upplevs bli, allt vanligare. Vildsvinsvägen och Vargstigen är därmed självskrivna som namn medan Mördarsnigelgatan känns lite mer tveksam.

Överhuvudtaget vore det spännande att låta platsnamnen förmedla ett modernare samhälle än bonde-/borgarsamhället från 1800-talet och tidigare ändå. En uppdatering av yrkesfloran kan vara ett alternativ, där Systemvetarvägen och Molekylärbiologgatan kan vara mer samtida alternativ till exempelvis Rorgängargatan och Karduansmakargatan, medan Ipadallén kan ersätta namn som Ljustergränd och Tröskvägen - då mot en rimlig penning, vilket kan stärka kommunens inkomster. Vill inte företag som berörs ge några bidrag får det i stället bli t ex det mer allmänna Surfplattegatan.

Eftersom jag aldrig sökte jobbet erbjuds ovanstående tips och idéer nästan gratis till den som får anställningen. Ett mindre konsultarvode kan jag dock tänka mig att acceptera...

*Med ursäkter för wikipedialänkarna som inte kan betraktas som en alldeles tillförlitlig källa men får duga i detta sammanhang

Missade blogginlägg

Ibland hinner man inte allt man vill och jag har några dåliga samveten vad gäller oskrivna blogginlägg den senaste tiden. Ett av dem skulle handlat om polisens ID-kontroller av människor "med utländskt utseende" i tunnelbanan. Man baxnar och tror inte att det är sant. Är vi helt galna!? Citatet, jag har glömt från vem, "Av historien lär vi oss att vi ingenting lär av historien" (fritt ur minnet) kommer osökt. En tröst för ett tigerhjärta är åtminstone den upprördhet som så många visat. Jag hoppas att det är ett tecken på att nu tolererar vi inte mer, nu får det banne mig vara nog! Men det behöver manifesteras även i "verkligheten". Och ett sätt att göra det är att delta i den demonstration som bland annat Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund och Ungdom mot rasism anordnar nu på lördag den 9 mars i Stockholm. Olof Olsson var snabbare och bloggade redan tidigare på Huddingeperspektiv. Och ungdomsförbundens ordföranden Hala Mohammed (RKUF) och Sara Thiringer (RBUF) har skrivit på Newsmill. DN skriver i dag, i flera artiklar.

Det andra dåliga bloggsamvetet handlar om Södertörnsleden och Trafikverkets plötsliga kovändning om att leden måste planeras om. Något som Naturskyddsföreningen i Huddinge hävdat i decennier. Johan skrev på Huddingeperspektiv, inte minst om den hopplöshet man kan känna när man ständigt ropar för döva öron. Och mediarapporteringen visade inte direkt något jubel, utan lät styrande politiker orera om "katastrof" när planeringen måste göras om. Hellre fort (nåja, så fort har det ju inte gått ändå) och fel, än en genomtänkt hållbar lösning, helst innehållande ordentliga satsningar på kollektivtrafik snarare än att bygga fast sig i biltrafik, verkar vara både sossars och moderaters motto. Kristdemokraternas också för den delen (här bland annat i skepnad av Huddinges kristdemokratiske ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, Tomas Hansson) - de skyller i SvD omedelbart haveriet på staten, trots att de själva varit pådrivande i den lydiga hejakör som bara klubbat igenom nödvändiga planer i tex Huddinge, utan att förrän på senaste tid lägga med några som helst kommentarer eller krav om begränsad miljöpåverkan, bara vägen kom till stånd så fort som möjligt. Kd-representanterna lyfter också fram alla de byggprojekt, bostäder och arbetsplatser, som planerats med vägen som utgångspunkt. Man kanske skulle tänkt lite på kollektivtrafiklösningar också, Huddinge kommun kanske inte ska ha som mål att växa ohämmat? Och det kanske helt enkelt inte är staten man ska skylla på, vilken dessutom sedan ett antal år faktiskt består till viss del av KD-representanternas nationella partikollegor, utan dra lärdomar för hur planeringsarbetet bedrivs, inte minst politiskt, på kommunal nivå.

Hopplösheten har väl inte alldeles drivits på flykten, för Trafikverkets avsikt är ju fortfarande att bygga vägen, men man får väl hoppas att de högre krav prövningen mot gällande miljölagstiftning ställer åtminstone förbättrar resultatet. Och glöm inte demonstrationen mot REVA och utvisningar på lördag!

Man får vad man betalar för

Jag är måhända cynisk, men jag blir inte häpen. När tidningarna festar loss med rubriker om hästkött i lasagne och kobajs i hamburgare tänker jag att det är väl inte underligt. När det bara är pressade priser som förs fram som anledning till köp i reklamen, när konsumenterna letar efter lägsta pris på varje vara i stället för god kvalitet och bevis på djurhållning som har någon form av etisk kompass i ryggen, så är det väl inte underligt att resultatet blir som det blir. Om vi la lite mindre pengar på paddor och ifånar och allt annat vi konsumerar hysteriskt och var beredda att betala lite mer för det vi stoppar i oss kanske det skulle börja se annorlunda ut? Det finns så många sätt att visa solidaritet; att ställa krav på rimliga arbetsförhållanden för människor och djurhållning som inte sker i fabriksform är ett av dem, att vara beredd att också betala kostnaden är ett annat.

DN skriver om hamburgare, liksom Aftonbladet; SvD om hästkött i färdigmat.
Aftonbladet har också en debattartikel från kött- och charkindustrin.
Andra bloggar: Mina betraktelser, Drefseryd gård och Röda Malmö

För fiskarnas framtid

Jag hann inte blogga om beslutet när det togs i förra veckan men vill i alla fall uppmärksamma Europaparlamentets ställningstagande angående EU-ländernas fortsatta fiske. Ett ställningstagande som bör vara positivt både för fiskarna i havet och för fiskarna som har sitt levebröd från fisket. Beslutet handlar nämligen om åtgärder som ska stärka fiskebestånden i de hav där fiskare från EU fiskar.

Olof Olsson på tvillingbloggen Huddingeperspektiv var mer alert och bloggade direkt om att en majoritet av EU-parlamentarikerna äntligen verkar inse att det inte är hållbart i längden att ta ut mer fisk än vad som hinner växa till. Också en av dem som varit starkast pådrivande i frågan, i Sverige och i EU - miljöpartiets Isabella Lövin - bloggade, med länkar till diverse internationell mediarapportering.

Nu återstår "bara" att övertyga ministerrådet så att de bekräftar EU-parlamentets beslut. Än är inte striden om fiskarnas framtid vunnen, men det ser ljusare ut än på länge!

Att nå klimatmål

DN fläskar i dag på med rubriken "USA på god väg att nå klimatmål". Det låter onekligen enormt, ja nästan osannolikt, positivt! Så jag lusläste artikeln för att se hur USA, av alla länder, bär sig åt för att komma ner på en nivå som motsvarar en temperaturökning på högst två grader (satt som mål av FN:s miljöorgan Unep).

Det visade sig emellertid att det inte alls handlade om Unep:s mål, utan om USA:s nationella mål. Det är visserligen positivt att USA:s utsläpp från transport- och energisektorn minskar, och nu ska vara nere på 1994 års nivå - men det sker bland annat genom (?) en kraftigt ökad användning av naturgas/skiffergas. Hur den ekvationen går ihop förstår jag inte, eftersom även skiffergas är ett fossilt bränsle och användningen av denna frisätter bunden koldioxid. Utvinningsmetoderna är också omdiskuterade vilket t ex framkommer av en debattartikel på Brännpunkt i SvD.

Efter den mycket positivt hållna artikeltexten avslutar så DN med att förklara att de nationella klimatmålen (däribland USA:s) har uppkommit efter att världens länder inte har kunnat enas om några globala klimatöverenskommelser och konstaterar:

"Sammantagna är de 90 ländernas löften inte tillräckliga för att nå ner till den nivå FN anser nödvändig för att klara en temperaturökning på högst två grader. De globala utsläppen ligger i dag 14 procent högre än den nivå FN:s miljöorgan Unep menar att vi bör nå ner till 2020 för att klara tvågradersmålet."

Visst är det glädjande att utvecklingen verkar gå i något som åtminstone liknar rätt riktning och det bör absolut rapporteras (jag har ju själv efterlyst positiva nyheter) - men det kanske ska göras på ett nyanserat sätt för att media inte helt ska förlora trovärdigheten.

Även SvD rapporterar, med hänvisning till DN.se (!), och i något mer nyanserad ton.

Att handla miljövänligt II

Jag skrev för en liten tid sedan om svårigheterna med att veta vad som är vettigast att välja om man vill handla miljövänligt. Supermiljöbloggen har också tagit fasta på detta och har startat en serie på temat, där man i tredje avsnittet diskuterar olika substitut för kött.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på idén med att försöka ersätta kött med quorn och andra märkliga substanser. De smakar inte kött och känns inte som kött när man tuggar på dem. För mig blir det bara fel med något som utger sig för att vara något det inte är. Tillfredsställande då att se Supermiljöbloggens konstaterande att baljväxter (dock kanske inte sojabönor) är det bästa att ersätta kött med, så att man får proteiner i sig (och för åtminstone en del även järn). Baljväxterna utger sig inte för att vara något annat än de är, och det blir godast så.

Så finns det ju andra skäl att begränsa sin köttkonsumtion än av miljöskäl, eftersom att äta mycket kött inte nödvändigtvis är hälsosamt, vilket framförs av Charlotte Erlanson-Albertsson, Lunds universitet, i SvD. DN rapporterar om brittiska forskningsresultat som tyder på att vegetarianer i lägre utsträckning drabbas av hjärt-/kärlsjukdomar (även om det självklart finns både nyttig och onyttig vegetarisk mat också).

Att handla ekologiskt - och miljövänligt

Det sägs ibland att det är krångligt att handla miljövänligt, och det kan nog vara sant. Man kanske inte alltid vet var det är bäst att lägga kraft och pengar, om man inte har råd att köpa tex KRAV-märkt genomgående. Eller så finns olika varianter på märkning där KRAV ibland bytts ut exempelvis mot en EU-gemensam ekologisk märkning, vilket gör det oklart vad man egentligen köper. Vad betyder de olika märkningarna, och vilken är bäst? Och hur ställer man klimatvänligt mot ekologiskt? Ibland skyltar affärerna på ett sätt som lämnar åtskilligt att önska. Jag såg senast i min mataffär att de hade skyltat med KRAV på lappar invid olika sorters pasta och tänkte ungefär "jaha, har de (dvs pastaproducenten) börjat med ekologisk pasta" - men på paketen framgick det inte att pastan skulle vara ekologisk, och den var definitivt inte KRAV-märkt. Kanske var det ett misstag, kanske hade ommöblering skett på hyllorna utan att markeringar för olika typer av varor hängt med.

Men det finns hjälp att få i djungeln kring hur man bäst handlar miljövänligt. Naturskyddsföreningen ger tex tips om hur man kan byta ut fem varor/ grupper av varor mot ekologiska alternativ för att det både ska ge god utdelning för de extra slantar det kan kosta och ha förhållandevis stor effekt på miljön. Det handlar om att byta högbesprutade produkter mot ekologiska alternativ (exempelvis vindruvor/russin, bananer, kaffe och potatis) samt att för några extra kronor byta ut livsmedel som mejerivaror till ekologiska produkter. Därutöver påpekas att man förutom att välja ekologiska köttprodukter även bör minska köttkonsumtionen.

Hemma hos oss har vi redan sedan tidigare i stort sett gått över till ekologiska alternativ för de produkter Naturskyddsföreningen nämner, och för en hel del till. Vi försöker tänka närproducerat och säsongsanpassat. Köttkonsumtionen är däremot en utmaning när barnen skyr tillagade grönsaker som pesten. Utöver den vegetariska dag i veckan som vi satt som nyårslöfte (där de veckovisa pannkakorna som vi också äter inte räknas in) blir det därför en hel del icke-vegetarisk mat; kött och fisk. Knepet nu blir att ännu mer än tidigare försöka "spä ut" köttet. Vi blandar linser i köttfärssåsen, kikärtor (som åtminstone ett barn gillar) i kycklinggrytan, lägger grönsaker och potatis i fisksoppan osv. Det som dock har blivit tydligt är att vi är extremt dåliga på vegetariska recept, och de vi kan tar oftast lite extra tid att laga. Så nu undrar vi: vad i hela friden äter man som vegetarian, till vardags och med begränsad tid för matlagning? Och var hittar man de goda och enkla vegetariska vardagsrecepten?