Adventskalender i klimatmötestider

Som bekant för de flesta pågår den stora klimatkonferensen i Paris och det är på sin plats att reflektera lite över inte bara vilka politiska styrmedel som krävs utan också vad man kan göra själv för att ta ansvar för sina utsläpp. Att minska sin köttkonsumtion, sitt bilåkande och flygresande är tre effektiva sätt. Men hur kan man tänka kring livsmedel man trots allt äter eller bilresor man ändå gör. Tidningen Etc har skapat en klimatkompensator där det går att beräkna utsläpp och kompensera för dessa genom investering i solceller. Tanken är att genom att anlägga solcellsparker eller installera solceller på stora, ofta kommunala, tak ökas mängden tillgänglig förnybar energi och den fossila energiproduktionen kan minska. Ordet klimatkompensation har annars gjort mig ganska besvärad eftersom det inte sällan handlat om att investera i tex skogar som planteras, ofta i tropiska områden och fattiga länder och inte sällan på mark som använts av de boende för matförsörjning tidigare. Det blir väldigt tydligt hur vi låter vår överkonsumtion och våra vanor försämra vardag och försörjning för människor som redan har det sämre ställt, något som Naturskyddsföreningen har tagit upp i sin blogg tidigare. Naturskyddsföreningen förespråkar därför att man i stället för att plantera träd i något avlägset land* köper utsläppsrätter, vilka därmed undandras marknaden, som kompensation tex för flygresor (men påpekar också att det bästa är att låta bli att flyga. Klimatkompensatorn å sin sida erbjuder alltså även ett sätt att bidra till ökad produktion av solel.

När jag tittade på kostnaden för att kompensera mitt dagliga bilåkande (jag räknade på sammanlagt tre mil till och från pendeltågsstationen, vilket är ganska högt räknat - men det är inte varje dag vi kan samåka och vissa dagar har barnen aktiviteter som innebär skjutsning) landade det på fyra kronor per dag. En struntsumma i sammanhanget. I lucka två hittar vi därför 30 kronor till Etc:s klimatkompensator för att kompensera en veckas bilkörning.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator

*obs att de svepande formuleringarna vad gäller trädplantering gäller just dåligt genomtänkta projekt som har negativa konsekvenser tex för de boende. Det finns många bra projekt där man planterar träd som kommer lokalbefolkningen till godo - då har man i allmänhet utgått från lokalbefolkningens försörjningsbehov, inte från att hitta ett ställe där den rika världen kan plantera träd för att fortsätta kunna flyga obehindrat.

Höns i hönsgården

I dag har hönsen fått komma ut i hönsgården, och själva hålls vi också här mestadels för att göra klart det sista och hålla ett öga på om det är något som inte funkar som det var tänkt.

Tuppen klev ut först för att inspektera men två av hönorna kom efter ganska raskt. De tre Systrarna sisters var mer skeptiska och fick så småningom övertygas om att ta sig en titt i hönsgården. Nu verkar alla vara tillfreds med att gå och picka i marken. Katten Sot, även kallad Pantern, såg mer panterlik ut än någonsin när han smög på hönsflocken. Det är nog bra att det är ett staket emellan...


Tuppen, som domderade med sina hönor i går kväll när vi släppte dem i hönshuset, löper risk att få heta Ivar. I dag verkar han ha lugnat ner sig lite men ser hellre till att mätta sig själv snarare än att visa på käket åt hönorna. Vi får väl se vad han går för på sikt men namnet kanske har fastnat oavsett.

Hönsen är här!

Sedan vi flyttade in för drygt tre år sedan har vi lekt med tanken att skaffa höns, inte minst eftersom det redan fanns ett hönshus på tomten. Successivt har jag också fått allt svårare att köpa även de ekologiska äggen i affären. Är det stordrift så är det, och även om det är bättre att hönsen får ekologiskt käk och att de får gå ute i stället för att bara se väggarna i en hangar så har jag sett bilder på uttjänta ekologiska värphöns som fått komma till nya hem - och det är ingen rolig syn. Att vara höna i fabriksmiljö, om än en ekologisk fabrik, är helt enkelt i regel ett ganska torftigt liv. Dessutom tycker jag att det är intressant och viktigt med de gamla lantraserna där flockarna många gånger hölls under ganska kärva förhållanden i olika delar av Sverige - och därmed rimligen har överlevt enligt Darwins principer om "the survival of the fittest". Våra nyhemkomna Kindahönor härstammar från torpen i Östergötland där de många gånger var vana att söka mat på egen hand. Någonting bör det väl vara värt att behålla sådant genetiskt material som komplement till avlandet för storfabrikerna där egenskapen att lägga våldsamt mycket ägg förmodligen prioriteras högre än att kunna överleva under enklare förhållanden. Hur man nu ser till att just de genetiska egenskaperna blir kvar, vi har ju inte tänkt svälta våra hönor...

Trädgårdsprojekt

När vi flyttade in för ett drygt år sedan tänkte jag att jag skulle anlägga ett litet, litet trädgårdsland. Sedan många år har jag utrymme för att odla grönsaker vid mina föräldrars sommarstuga, men det brukar gå lite sådär och vissa saker vill inte alls växa där. Dessutom tänkte vi att det skulle vara praktiskt att ha grönsakerna lite närmare när de väl är färdigvuxna. Utanför köksfönstret vore bra, tänkte vi. Sedan gick förra hösten utan att vi hann gräva något land, och våren med. Och i somras hade vi byggplats vid den gaveln av huset, så det var lika bra att det inte hade blivit något av med odligarna än. Men så råkade jag köpa några tulpanlökar som jag måste peta ner någonstans. Och eftersom vi har så mycket hjort och vildsvin på tomten skulle det helst vara på inhägnad plats så det skulle passa att kombinera med andra odlingar - och nu var det väl ändå dags att också få till det där trädgårdslandet! På kuppen kunde vi passa på att stoppa ner några vitlökar också. Så vi satte spadarna i jorden och började gräva. Första hörnet gick jättebra. Sedan stötte vi på sten. Det var ingen överraskning; vi bor trots allt på väldränerad mark invid ett skogsbryn och på vad som har alla förutsättningar att vara morän. Och det var det! Det rätt begränsade projektet att påbörja ett trädgårdsland som senare skulle kunna utökas växte snabbt till något som mer liknade början på en pool. När maken försvann till knäna ner i gropen började barnen fråga vad vi egentligen gjorde. Tja, eftersom marken runtomkring sannolikt såg likadan ut och jag dessutom redan avgränsat det blivande trädgårdslandets ena sida genom att plantera några fådda växter så fick vi bita i det sura äpplet. Några stenar gick att lyfta upp ur gropen; en lyckades vi häva upp bit för bit med hjälp av ett spett och genom att fylla på med (redan upplockade stenar) som vi successivt kilade in under den stora - och när den väl var uppe ur gropen var det bara att plocka ur de övriga en andra gång. Men ett par block var helt enkelt för stora, varför vi grävde runt omkring dem och lyckades vrida och sänka ner dem nog mycket för att vi i alla fall skulle ha några decimeter jord ovanför dem. En sista bjässe var både omöjlig att få upp och vi hade fått gräva upp halva tomten för att kunna sänka den, så den fick helt enkelt ligga kvar på sin plats. Med ganska många säckar jord och lite hästbajs från grannstallet lyckades vi slutligen fylla ut så att trädgårdslandets yta åter är någorlunda jämsmed gräsmattan omkring. Och så, cirka en vecka efter att vi började, har jag även fått peta ner tio tulpanlökar och tretton vitlökar. Hoppas bara att de får vara ifred tills stängslet är på plats också...

Man får vad man betalar för

Jag är måhända cynisk, men jag blir inte häpen. När tidningarna festar loss med rubriker om hästkött i lasagne och kobajs i hamburgare tänker jag att det är väl inte underligt. När det bara är pressade priser som förs fram som anledning till köp i reklamen, när konsumenterna letar efter lägsta pris på varje vara i stället för god kvalitet och bevis på djurhållning som har någon form av etisk kompass i ryggen, så är det väl inte underligt att resultatet blir som det blir. Om vi la lite mindre pengar på paddor och ifånar och allt annat vi konsumerar hysteriskt och var beredda att betala lite mer för det vi stoppar i oss kanske det skulle börja se annorlunda ut? Det finns så många sätt att visa solidaritet; att ställa krav på rimliga arbetsförhållanden för människor och djurhållning som inte sker i fabriksform är ett av dem, att vara beredd att också betala kostnaden är ett annat.

DN skriver om hamburgare, liksom Aftonbladet; SvD om hästkött i färdigmat.
Aftonbladet har också en debattartikel från kött- och charkindustrin.
Andra bloggar: Mina betraktelser, Drefseryd gård och Röda Malmö

För fiskarnas framtid

Jag hann inte blogga om beslutet när det togs i förra veckan men vill i alla fall uppmärksamma Europaparlamentets ställningstagande angående EU-ländernas fortsatta fiske. Ett ställningstagande som bör vara positivt både för fiskarna i havet och för fiskarna som har sitt levebröd från fisket. Beslutet handlar nämligen om åtgärder som ska stärka fiskebestånden i de hav där fiskare från EU fiskar.

Olof Olsson på tvillingbloggen Huddingeperspektiv var mer alert och bloggade direkt om att en majoritet av EU-parlamentarikerna äntligen verkar inse att det inte är hållbart i längden att ta ut mer fisk än vad som hinner växa till. Också en av dem som varit starkast pådrivande i frågan, i Sverige och i EU - miljöpartiets Isabella Lövin - bloggade, med länkar till diverse internationell mediarapportering.

Nu återstår "bara" att övertyga ministerrådet så att de bekräftar EU-parlamentets beslut. Än är inte striden om fiskarnas framtid vunnen, men det ser ljusare ut än på länge!

Att handla miljövänligt II

Jag skrev för en liten tid sedan om svårigheterna med att veta vad som är vettigast att välja om man vill handla miljövänligt. Supermiljöbloggen har också tagit fasta på detta och har startat en serie på temat, där man i tredje avsnittet diskuterar olika substitut för kött.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på idén med att försöka ersätta kött med quorn och andra märkliga substanser. De smakar inte kött och känns inte som kött när man tuggar på dem. För mig blir det bara fel med något som utger sig för att vara något det inte är. Tillfredsställande då att se Supermiljöbloggens konstaterande att baljväxter (dock kanske inte sojabönor) är det bästa att ersätta kött med, så att man får proteiner i sig (och för åtminstone en del även järn). Baljväxterna utger sig inte för att vara något annat än de är, och det blir godast så.

Så finns det ju andra skäl att begränsa sin köttkonsumtion än av miljöskäl, eftersom att äta mycket kött inte nödvändigtvis är hälsosamt, vilket framförs av Charlotte Erlanson-Albertsson, Lunds universitet, i SvD. DN rapporterar om brittiska forskningsresultat som tyder på att vegetarianer i lägre utsträckning drabbas av hjärt-/kärlsjukdomar (även om det självklart finns både nyttig och onyttig vegetarisk mat också).

Att handla ekologiskt - och miljövänligt

Det sägs ibland att det är krångligt att handla miljövänligt, och det kan nog vara sant. Man kanske inte alltid vet var det är bäst att lägga kraft och pengar, om man inte har råd att köpa tex KRAV-märkt genomgående. Eller så finns olika varianter på märkning där KRAV ibland bytts ut exempelvis mot en EU-gemensam ekologisk märkning, vilket gör det oklart vad man egentligen köper. Vad betyder de olika märkningarna, och vilken är bäst? Och hur ställer man klimatvänligt mot ekologiskt? Ibland skyltar affärerna på ett sätt som lämnar åtskilligt att önska. Jag såg senast i min mataffär att de hade skyltat med KRAV på lappar invid olika sorters pasta och tänkte ungefär "jaha, har de (dvs pastaproducenten) börjat med ekologisk pasta" - men på paketen framgick det inte att pastan skulle vara ekologisk, och den var definitivt inte KRAV-märkt. Kanske var det ett misstag, kanske hade ommöblering skett på hyllorna utan att markeringar för olika typer av varor hängt med.

Men det finns hjälp att få i djungeln kring hur man bäst handlar miljövänligt. Naturskyddsföreningen ger tex tips om hur man kan byta ut fem varor/ grupper av varor mot ekologiska alternativ för att det både ska ge god utdelning för de extra slantar det kan kosta och ha förhållandevis stor effekt på miljön. Det handlar om att byta högbesprutade produkter mot ekologiska alternativ (exempelvis vindruvor/russin, bananer, kaffe och potatis) samt att för några extra kronor byta ut livsmedel som mejerivaror till ekologiska produkter. Därutöver påpekas att man förutom att välja ekologiska köttprodukter även bör minska köttkonsumtionen.

Hemma hos oss har vi redan sedan tidigare i stort sett gått över till ekologiska alternativ för de produkter Naturskyddsföreningen nämner, och för en hel del till. Vi försöker tänka närproducerat och säsongsanpassat. Köttkonsumtionen är däremot en utmaning när barnen skyr tillagade grönsaker som pesten. Utöver den vegetariska dag i veckan som vi satt som nyårslöfte (där de veckovisa pannkakorna som vi också äter inte räknas in) blir det därför en hel del icke-vegetarisk mat; kött och fisk. Knepet nu blir att ännu mer än tidigare försöka "spä ut" köttet. Vi blandar linser i köttfärssåsen, kikärtor (som åtminstone ett barn gillar) i kycklinggrytan, lägger grönsaker och potatis i fisksoppan osv. Det som dock har blivit tydligt är att vi är extremt dåliga på vegetariska recept, och de vi kan tar oftast lite extra tid att laga. Så nu undrar vi: vad i hela friden äter man som vegetarian, till vardags och med begränsad tid för matlagning? Och var hittar man de goda och enkla vegetariska vardagsrecepten?