onsdag 14 maj 2014

Motbjudande SD-kampanj i t-banan

Sverigedemokraterna har onekligen fått uppmärksamhet för sin kampanj i Stockholms tunnelbana, ett mycket medvetet val av plats. Själv hajade jag till tidigt i måndags morse när jag åkte från T-Centralen och tänkte att nu går de väl i alla fall för långt! Men uppenbarligen har de haft någon skicklig jurist och formuleringskonstnär till sitt förfogande för att klara balansgången och göra bedömningen att de hamnar inom lagens råmärken vad gäller hets mot folkgrupp, förtal och andra liknande kriminella handlingar. Förhoppningsvis visar dock upprördheten över kampanjen att de dryga 90 procent av Sveriges befolkning som inte sympatiserar med SD börjar få nog av rasismen och de populistiska "lösningarna" på problem som har sin grund i att resurser är så fruktansvärt ojämnt fördelade, i Sverige, i Europa och i världen. Förhoppningsvis leder upprördheten till att fler röstar i det pågående EU-valet och i de svenska valen i september - och då på alternativ som inte väljer populismen och rasismen som verktyg.

Tyvärr har SD även dragit med sig SL, som nu två gånger har tagit beslut om att kampanjen enligt dem är OK, ner i dyn. Följande brev har jag därför skickat till SL:s kundtjänst samt lagt upp på deras facebooksida:

Enligt tidningen Metro väljer ni att behålla SD:s stötande affischer trots de starka reaktioner som har inkommit. Jag har några frågor som jag utgår från att jag får ett personligt svar på eftersom ni nu har tagit det aktiva beslutet att inte plocka ner affischen om det av SD påstådda organiserade tiggeriet (Stadsmissionen ger en annan bild):

Hur hänger ert beslut att behålla kampanjen ihop med er policy om att reklamen inte ska vara stötande?

Hur lever ni upp till att resenärerna ska känna trygghet när vi reser med SL om ni tillåter reklam som uttalat siktar in sig mot vissa socialt utsatta grupper i samhället (underförstått även utpekade med etnicitet)?

Det är fruktansvärt omdömeslöst av SL:s ledning att inte se sambanden med hur man piskade upp hatet mot judar, homosexuella m fl oönskade grupper inför och under andra världskriget. Jag skäms över att genom mina skatteinbetalningar tvingas stödja en verksamhet som inte förstår bättre och kunde jag skulle jag bojkotta er fullständigt. Tyvärr är jag beroende av kollektivtrafiken men för första gången i mitt liv önskar jag att SL inte hade den monopolistiska ställning det har så att jag kunde välja ett annat alternativ med sundare värdegrund.

Karin Reuterswärd