Sidor

onsdag 8 maj 2019

Om att inte vilja förändra

Jag blev rekommenderad att läsa Hanne Kjöllers ledartext i DN ("Vad Greta Thunberg vill vet vi - men hur ska det gå till?", publicerad 6/5 2019). Av skäl som följer här nedan blev jag inte särskilt imponerad - men med det sagt tycker jag att det alltid finns extra anledning att begrunda hur det påverkar personen i fråga när den som exponeras i media är minderårig (liksom vad som händer när exponeringen upphör). Jag tycker dock inte att det är detta som Kjöller egentligen diskuterar.

Det jag själv tänkte när jag läste Kjöller, som rätt grinigt skriver att Greta Thunberg minsann inte accepterar (i Kjöllers text vissa specifika exempel på) klimatlösningar, var att – nej, om man vill fortsätta leva precis som vanligt och tror att det räcker med att byta ut fossildrivna bilar mot elbilar (som sammantaget kräver rätt mycket resurser för att tillverkas i motsvarande mängd som dagens fordonsflotta) eller att man kan byta fossilt mot sol och vind så är problemet löst, då är Thunbergs reaktioner antagligen obegripliga. Och alternativet är enligt Kjöller tillbaka till Hedenhös. Men det Thunberg envist lyfter (med rätt välgrundat vetenskapligt stöd får man säga) är ju att det krävs både omfattande förändringar och nya tankebanor och att politikerna måste börja besluta om dem nu. Det handlar inte om tillbaka till Hedenhös, om man inte absolut vill se det så, utan om att hitta vägar framåt, med hjälp av den vetenskap som finns, och - där den ännu inte finns - trial and error.

Personligen begriper jag inte riktigt vad Kjöller vill med sin text, annat än
1. att misstänkliggöra Thunberg utifrån hennes funktionsvariationer under en halvt uttalad täckmantel om omtanke och
2. att det som genomsyrar texten är att Kjöller själv inte vill ta till sig det Thunberg säger, samt
3. att hon varken vill fråga Thunberg själv eller, utifrån den plattform hon ju faktiskt har som kolumnist, ”de journalister och makthavare” (hon glömmer bekvämt nog de forskare) som lyfter fram Thunberg, när andra journalister inte ställer de obekväma frågor Kjöller undrar över (och där går hon ner på relativ detaljnivå och tar upp hur svensk landsbygd/glesbygd ska överleva om reseavdragen avskaffas – trots att det väl brukar visas att de som använder reseavdragen mest är människor bosatta i storstadsområden. Det finns absolut obekväma frågor att ställa men jag har svårt att se att detta skulle vara det mest pressande exemplet).

Min egen stora fråga är: de politiker som faktiskt hänvisar till Greta Thunberg – var finns deras relevanta och tillräckliga lösningar? När börjar de leverera politiska förslag som verkligen minskar utsläppen? Och, om de börjar göra det, hur i hela friden de ska kunna bli omvalda när folk i allmänhet, trots allt prat tex om att klimat och miljö är viktiga valfrågor, ändå varken röstar i enlighet med detta eller är beredda att i särskilt stor utsträckning ändra på hur de lever. Viss hoppfullhet väcks genom t ex det påtagligt ökade intresset för tågresor, delvis på bekostnad av flygresor. Men det kan ändå finnas skäl att oroas av att en förändring sker när vi kan byta en konsumtion mot en annan - frågan är om vi också är beredda att avstå från saker utan att i likhet med Kjöller se det som att vi kastas tillbaka till Hedenhös.

Greta Thunberg har själv berört kraven på lösningar på klimatkrisen, tex i sitt tal i brittiska parlamentet (hölls innan Kjöllers text publicerades):

"Many people say that we don’t have any solutions to the climate crisis. And they are right. Because how could we? How do you “solve” the greatest crisis that humanity has ever faced? How do you “solve” a war? How do you “solve” going to the moon for the first time? How do you “solve” inventing new inventions?
The climate crisis is both the easiest and the hardest issue we have ever faced. The easiest because we know what we must do. We must stop the emissions of greenhouse gases. The hardest because our current economics are still totally dependent on burning fossil fuels, and thereby destroying ecosystems in order to create everlasting economic growth.
“So, exactly how do we solve that?” you ask us – the schoolchildren striking for the climate.

And we say: “No one knows for sure. But we have to stop burning fossil fuels and restore nature and many other things that we may not have quite figured out yet.”
Then you say: “That’s not an answer!”
So we say: “We have to start treating the crisis like a crisis – and act even if we don’t have all the solutions.”
“That’s still not an answer,” you say.
Then we start talking about circular economy and rewilding nature and the need for a just transition. Then you don’t understand what we are talking about.
We say that all those solutions needed are not known to anyone and therefore we must unite behind the science and find them together along the way. But you do not listen to that. Because those answers are for solving a crisis that most of you don’t even fully understand. Or don’t want to understand.
You don’t listen to the science because you are only interested in solutions that will enable you to carry on like before. Like now. And those answers don’t exist any more. Because you did not act in time.
Avoiding climate breakdown will require cathedral thinking. We must lay the foundation while we may not know exactly how to build the ceiling.
Sometimes we just simply have to find a way.”