Sidor

lördag 31 oktober 2015

Höns i hönsgården

I dag har hönsen fått komma ut i hönsgården, och själva hålls vi också här mestadels för att göra klart det sista och hålla ett öga på om det är något som inte funkar som det var tänkt.

Tuppen klev ut först för att inspektera men två av hönorna kom efter ganska raskt. De tre Systrarna sisters var mer skeptiska och fick så småningom övertygas om att ta sig en titt i hönsgården. Nu verkar alla vara tillfreds med att gå och picka i marken. Katten Sot, även kallad Pantern, såg mer panterlik ut än någonsin när han smög på hönsflocken. Det är nog bra att det är ett staket emellan...


Tuppen, som domderade med sina hönor i går kväll när vi släppte dem i hönshuset, löper risk att få heta Ivar. I dag verkar han ha lugnat ner sig lite men ser hellre till att mätta sig själv snarare än att visa på käket åt hönorna. Vi får väl se vad han går för på sikt men namnet kanske har fastnat oavsett.






fredag 30 oktober 2015

Hönsen är här!

Sedan vi flyttade in för drygt tre år sedan har vi lekt med tanken att skaffa höns, inte minst eftersom det redan fanns ett hönshus på tomten. Successivt har jag också fått allt svårare att köpa även de ekologiska äggen i affären. Är det stordrift så är det, och även om det är bättre att hönsen får ekologiskt käk och att de får gå ute i stället för att bara se väggarna i en hangar så har jag sett bilder på uttjänta ekologiska värphöns som fått komma till nya hem - och det är ingen rolig syn. Att vara höna i fabriksmiljö, om än en ekologisk fabrik, är helt enkelt i regel ett ganska torftigt liv. Dessutom tycker jag att det är intressant och viktigt med de gamla lantraserna där flockarna många gånger hölls under ganska kärva förhållanden i olika delar av Sverige - och därmed rimligen har överlevt enligt Darwins principer om "the survival of the fittest". Våra nyhemkomna Kindahönor härstammar från torpen i Östergötland där de många gånger var vana att söka mat på egen hand. Någonting bör det väl vara värt att behålla sådant genetiskt material som komplement till avlandet för storfabrikerna där egenskapen att lägga våldsamt mycket ägg förmodligen prioriteras högre än att kunna överleva under enklare förhållanden. Hur man nu ser till att just de genetiska egenskaperna blir kvar, vi har ju inte tänkt svälta våra hönor...

torsdag 22 oktober 2015

Vissa dagar

Vissa dagar är man glad.
För att man fått gräva ett par tag i jorden.
För att man ätit lunch med en kär vän.
För att frustrationen över världens elände
förbytts i förnöjsamhet över livet.
Vissa dagar är man glad.
En liten stund.
En skärva av ett ögonblick.
Tills man ser de svarta rubrikerna
och verkligheten störtar sig över en igen.


Vissa dagar är man glad.
För man visste inte bättre.
Och i några familjer är ingenting längre som förut.

onsdag 21 oktober 2015

Sverige brinner

Mitt i rapporteringen från den fjärde branden på ett flyktingboende på kort tid slås jag av ett samband med de svepande jämförelser som gjordes för något/några decennier sedan mellan Tanzania och Kenya. Då konstaterade man att i Tanzania levde människor från olika folkgrupper i högre grad sida vid sida medan i Kenya, där det koloniala inflytandet på många sätt varit större och grupper spelats ut mot varandra, kunde grannar bränna ner husen för personer som hörde till en annan folkgrupp. Vi upprördes också över folkmorden i det forna Jugoslavien där granne angrep granne, och i Rwanda och Burundi där samma sak inträffade. Kort sagt häpnade vi över länder där människor plötsligen brände inne andra människor - när de inte nöjde sig med att bränna ner deras hus - eller på andra sätt mördade dem. Nu kan jag bara konstatera att Sverige verkar ha blivit ett sådant land, där vissa personer tydligen upplever att de har stöd för att sätta eld på andra människors bostäder och att risken att människor, som dessutom i många fall redan har flytt från krig, bränns inne inte är något som avskräcker.

Under tiden ägnar sig de flesta av partierna i Sveriges riksdag åt en sorts chicken race, där de två blocken utmanar varandra om att först ge upp sina samarbetspartners. Löfven tog redan efter valet förra året det första steget och dumpade Vänsterpartiet som regeringspartner. Nu vill båda blocken regera, utan egen majoritet men på sin egen politik. De borgerliga vägrar acceptera sin valförlust och försöker få Socialdemokraterna att även släppa greppet om Miljöpartiet, Miljöpartiet är i sin tur berett att förhandla om allt och med alla för att inte förlora sin plats i regeringen och Socialdemokraterna överväger sannolikt om det är värt att även dumpa Miljöpartiet för att få till ett samarbete med de borgerliga som de i flera avseenden står närmare politiskt. Att det inte redan har gjorts kan man misstänka beror på att man vet vad man har men inte vad man får. Frågan är hur långt de borgerliga är beredda att gå i sitt envisa mantra att det är Alliansen som ska regera, trots att de varken har egen majoritet eller ens är det största blocket, eller om tex Folkpartiet och Centern är beredda att spräcka den redan ganska stormiga alliansspillran.* Man kan konstatera att de enda som tjänar på kaoset är, som vanligt, Sverigedemokraterna som lugnt åser brinnande flyktingförläggningar utan att ta avstånd från vad som misstänks vara anlagda bränder. Det enda som känns hoppfullt är att så många 'vanliga människor' engagerar sig i att hjälpa dem som sökt sig till Sverige, där finns den konstruktiva framtiden!


*Eller om det storleksmässigt är Moderaterna som måste till för att skapa en egen majoritet där även S och MP ingår, jag har glömt - eller förträngt - den procentuella fördelningen i riksdagen.