Ny regering på gång?

Det verkar faktiskt som att det är en ny regering, eller till en början åtminstone en ny statsminister, på gång till nästa vecka. Vi får väl se vad som sägs i liberalerna när nu centerpartiet bestämt sig. Klart är att det finns ett politiskt underlag för ett S-MP-C-L-samarbete (noterbart utan C och L i regeringen samt utan V i samarbetet överhuvudtaget) respektive någon sorts förslag om att undvika inflytande från SD för en M-KD-regering med stöd av C och L. I det senare fallet är Kristersson beroende av att SD röstar på honom som statsminister trots att det sägs rakt ut att SD ska undanhållas från inflytande för att C och L ska rösta, och för Löfvén gäller det att V inte röstar emot. Det är rätt mycket som känns ologiskt i båda alternativen.

För egen del tittar jag som privatperson mycket på miljöområdet och konstaterar att flygskatten trots allt föreslås bli kvar, om än på samma låga nivå. I övrigt tycker jag DNs artiklar har varit ganska otydliga om vad som är på gång vad gäller miljöpolitik, inte minst inom klimatområdet - det återspeglar knappast den krisfråga som klimatförändringar nu bör anses vara, när inte mycket av den politiken listas inom det som DN anser vara överenskommelsens viktigaste punkter.

För jobbet noterar jag att det ska finnas skrivningar i utkastet om en reformerad lärarutbildning. Nu igen är jag böjd att tillägga. Men det får jag nog återkomma till i ett separat inlägg.

DN skriver också om uppgörelsen i nedanstående artikel (och i många fler).
https://www.dn.se/nyheter/politik/forhandlingarna-om-regeringsmakten-nara-slutet-sista-chansen-infor-helgen/

Avslutad adventskalender

Det fungerade oväntat länge att med i alla fall viss regelbundenhet skriva julkalender. Sedan brakade december in på allvar med luciatåg, julkonserter, avslutningar och säsongsenligt jobbkaos. Och så var det julhelg och umgängen hit och dit. Här kommer därför den avslutade julkalenderlistan utan alltför stora krusiduller.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för EU-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator
10               30 kronor till Unicefs gåvoshop
11               30 kronor till Rädda barnen
12               30 kronor till Unicefs gåvoshop
13               300 kronor till fadderbarn i SOS barnby
14               13-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
15               30 kronor till Rädda barnen
16               30 kronor till Etc klimatkompensator
17               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter
18               30 kronor till Unicefs gåvoshop
19               erbjudande om att ordna aktivitet för ensamkommande ungdomar på boende
20               30 kronor till Rädda barnen
21               2x129 kronor för katastrofhjälp via Röda korset (julklapp till mamma och pappa)
22               3x95:- för nöd-kit till kvinnor på flykt kronor via Röda korset (julklapp till syster m fam)
23               60 kronor till Etc klimatkompensator
24               åstadkom vi inte själva men vi fick i julklapp att pengar sattes in hos Rädda barnen
Och en bonuslucka:
25               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter

Sammanlagt betalas till
Unicef: 115 kronor för ett vaccinpaket
Rädda barnen: 155 kronor för ett babypaket à 100 kronor och en extra gåva om 55 kronor
Etc klimatkompensator: 150 kronor för 211 kg CO2-ekvivalenter (tex motsvarande 100 mils bilkörning i medelstor bil som går på diesel)

Mer klimat

Bilden har jag snott från Fredrik Falk på facebook
och källan anges där som WWF

Samtidigt som klimatmötet pågår i Paris uppmäts svensk temperatur en vanlig decemberdag i Stockholm till samma gradtal som på midsommarafton i juni (tex Aftonbladet). 12 
grader må vara någon sorts extrem i december men det följer vad jag vet vad som har sagts för Sverige om konsekvenser av klimatförändringarna: mildare vintrar och regnigare somrar. Och så är det ju frågan vad som händer med Golfströmmen, som är avgörande för vårt förhållandevis milda klimat för våra breddgrader, där man har sett tecken på förändringar. Hittills har medierna rapporterat i hyfsat positiva ordalag från Parismötet, och det är bara att hoppas att världens politiker äntligen insett allvaret i situationen och åstadkommer ett vettigt avtal i stället för att käbbla om vem som släpper ut mest, hur detta beräknas och vem som borde göra mest. För egen del fortsätter jag med klimatkompensation via tidningen Etc och förnyar mitt medlemskap i Naturskyddsföreningen för att de ska kunna fortsätta vara en kraft i arbetet med miljö- och naturfrågor.


Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka - återkommer
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator

Adventskalender i klimatmötestider

Som bekant för de flesta pågår den stora klimatkonferensen i Paris och det är på sin plats att reflektera lite över inte bara vilka politiska styrmedel som krävs utan också vad man kan göra själv för att ta ansvar för sina utsläpp. Att minska sin köttkonsumtion, sitt bilåkande och flygresande är tre effektiva sätt. Men hur kan man tänka kring livsmedel man trots allt äter eller bilresor man ändå gör. Tidningen Etc har skapat en klimatkompensator där det går att beräkna utsläpp och kompensera för dessa genom investering i solceller. Tanken är att genom att anlägga solcellsparker eller installera solceller på stora, ofta kommunala, tak ökas mängden tillgänglig förnybar energi och den fossila energiproduktionen kan minska. Ordet klimatkompensation har annars gjort mig ganska besvärad eftersom det inte sällan handlat om att investera i tex skogar som planteras, ofta i tropiska områden och fattiga länder och inte sällan på mark som använts av de boende för matförsörjning tidigare. Det blir väldigt tydligt hur vi låter vår överkonsumtion och våra vanor försämra vardag och försörjning för människor som redan har det sämre ställt, något som Naturskyddsföreningen har tagit upp i sin blogg tidigare. Naturskyddsföreningen förespråkar därför att man i stället för att plantera träd i något avlägset land* köper utsläppsrätter, vilka därmed undandras marknaden, som kompensation tex för flygresor (men påpekar också att det bästa är att låta bli att flyga. Klimatkompensatorn å sin sida erbjuder alltså även ett sätt att bidra till ökad produktion av solel.

När jag tittade på kostnaden för att kompensera mitt dagliga bilåkande (jag räknade på sammanlagt tre mil till och från pendeltågsstationen, vilket är ganska högt räknat - men det är inte varje dag vi kan samåka och vissa dagar har barnen aktiviteter som innebär skjutsning) landade det på fyra kronor per dag. En struntsumma i sammanhanget. I lucka två hittar vi därför 30 kronor till Etc:s klimatkompensator för att kompensera en veckas bilkörning.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator

*obs att de svepande formuleringarna vad gäller trädplantering gäller just dåligt genomtänkta projekt som har negativa konsekvenser tex för de boende. Det finns många bra projekt där man planterar träd som kommer lokalbefolkningen till godo - då har man i allmänhet utgått från lokalbefolkningens försörjningsbehov, inte från att hitta ett ställe där den rika världen kan plantera träd för att fortsätta kunna flyga obehindrat.

Klimathot och skattechocker

Jag blir faktiskt deprimerad, trots att jag är ganska cyniskt lagd. Senaste IPCC-rapporten presenteras med ökande allvar i prognoser och behov av åtgärder, EU-klimatmötet där Sverige fick försvara borgerlig och mindre ambitiös klimatpolitik (även om Löfvén var oförsvarligt luddig å sin sida) kändes som en parodi, annalkande internationella klimatmöten ger måttligt hopp om några konkreta resultat - och samtidigt lyfter media i Sverige fram bilden av att människor blir förlorare när skatten höjs litelitegrann, oavsett om pengarna går till skolan och förbättrad utbildning för barn, till infrastruktur som minskar klimatpåverkan tex genom att ställa om från fossila bränslen till förnybart eller annan gemensam nytta.


Vi är så jäkla egotrippade i det här landet så jag blir spyfärdig! Dessutom är den spydiga kritiken av de försök till förbättringar som faktiskt finns så vansinnigt tröttande. Att gå över till förnybara bränslen är enligt kritikerna orealistiskt och (för) dyrt, att bygga cykelbanor är för kostsamt - men att plöja ner 30 jäkla miljarder i en två mil lång vägsträcka som med största sannolikhet, även enligt Trafikverkets prognoser, kommer öka biltrafiken liksom därmed utsläpp av tex växthusgaser anses realistiskt, välprioriterat och helt OK. Även om ingen av de politiker som stöder Förbifart Stockholm hittills har kunnat visa varifrån pengarna till utbyggd kollektivtrafik i motsvarande omfattning då ska tas. Var är den förnyelseanda som svenskar tycker om att berömma sig av!? Var finns nytänkandet, idéerna som gjorde att vi fick telefonnät, järnvägar, kanalsystem, elnät, tunnelbana och, föralldel, även bilvägar? Då sågs förändringen som utveckling, även om det naturligtvis fanns kritiker också. Så fort det handlar om miljöfrågor ses all förändring som något negativt - trots att det rimligen blir bättre för oss alla. Jag längtar till ett bättre samhälle, och det är inte ett nostalgiskt tillbakablickande för nostalgins egen skull. Jag längtar efter det för att jag vill se en utveckling från 50-talets bilburna drömmar till något modernare.

Taskig planering

Trafikverket fick inse att det inte fungerar att gå vidare med planerna på Södertörnsleden som härrör och endast i liten utsträckning modifierats sedan slutet av 80-talet/början på 90-talet. Något som Naturskyddsföreningen i Huddinge och i Stockholms län påpekat och såvitt jag förstår tack vare länsorganisationens överklagan faktiskt resulterade i att Trafikverket nu har bestämt sig för att "förutsättningslöst" göra om planeringen för Södertörnsleden. Denna "förutsättingslösa" omplanering ska bli intressant att se vad den mynnar i - om man verkligen ser över alternativa lösningar, både vad gäller typ av kommunikation och, om det landar i en väg, sträckning. Från mitt perspektiv skulle jag ju tycka att infrastrukturplanering bör inkludera att man inte lägger en ny stor hamn i Nynäshamn där möjligheten att försörja godstrafik på spår är begränsad - om man inte förbättrar de möjligheterna, förstås, i stället för att bygga en ny väg för långtradartransport. Se där, infrastrukturministern och Trafikverket, några principer att fundera över.

Till Huddinges politiker vill jag gärna ge lite uppmuntran genom att påpeka att man nu har ett fantastiskt tillfälle att lyfta fram behovet av Spårväg syd och man får också goda möjligheter att följa de intentioner som uttrycks i den helt nyligen antagna trafikpolicyn för Huddinge, där cykel-, gång- och kollektivtrafik ska stödjas (läs mer på Huddingeperspektiv, signerat Olof Olsson).

Det är dock inte alltid så lätt att planera. Jag kan erkänna att min egen planering av det senaste stickprojektet har barkat käpprätt åt..., ja ni förstår. Jag skulle passa på att använda upp garnet från den enorma garnbollen som har förekommit i tidigare blogginlägg och började på ännu en sjal. Tyvärr tog garnet slut innan sjalen gjorde det, så att säga - och döm om min förvåning när jag insåg att det var rea på just detta garn och att det därmed var utsålt på alla ställen jag kollade. Jaha. Så kan det gå. Med denna nyvunna erfarenhet i bagaget kan jag känna viss sympati för Trafikverkets och Huddinges politikers planeringssvårigheter. För det kan tydligen bli så att man stickar drygt halvvägs på en sjal med ett visst garn - och sedan får man lov att ändra sin planering och sticka färdigt med ett annat garn. När det gäller en sjal kan det dock skrivas på det kreativa kontot; om inte annat kommer den bli unik. För centrala och kostsamma infrastrukturlösningar bör man kanske lägga sig vinn om att planeringen fungerar lite bättre än så, följa policies, miljömål och gällande miljölagstiftning och förhoppningsvis nå fram till en lösning som inte är föråldrad och miljövidrig redan innan den har byggts.

Jag vill ha en annan värld!

Förrgårs facebookflöde bjöd på en del nedstämmande inlägg. Jag är gammal och cynisk nog för att ganska sällan bli överraskad nuförtiden, men inlägget på bloggen En blommig tekopp om American apparel gjorde mig faktiskt både häpen och - ännu ovanligare - mållös. Även Aftonbladet och DN tar upp den sexistiska reklamen efter blogginlägget, DN också på dagens ledarsidor signerat Erik Helmerson. Parallellt med detta kan man notera att facebook tydligen har grava problem med att personer propagerar för feminism, sedan diverse olika sidor i ett inlägg för feminism, 33 anledningar, blockerats. Blockeringen av den ursprungliga sidan ska nu ha hävts, förhoppningsvis hävs även blockeringen av den alternativa webbsiten om det inte redan har gjorts. Intressant i sammanhanget är att det uppenbarligen går betydligt trögare att ta bort sexistiska facebooksidor med kvinnoförnedrande innehåll. Dubbelmoral - och ytterligare något som visar att sidan är viktig.

Något som gör en än mer förtvivlad är det, som det verkar, aldrig upphörande hatet och intoleransen mot människor som inte följer heteronormen. Det är fullständigt obegripligt att man kan ödsla så mycket känslor och intresse på vilket kön det är på personer som andra människor blir förälskade i, och det är ännu mer obegripligt att det får människor att mörda. Anna Hellgren skrev i tisdags i Expressen om det senaste mordet i Ryssland. Och det finns inte ord starka nog att sätta på den förtvivlan man känner över vad människor är beredda att göra mot varandra. Jag var litterärt sett måttligt imponerad när jag bloggade om Jonas Gardells första del av Torka aldrig tårar utan handskar, men herregud vad de böckerna behövs!

Under tisdagen spred sig också "nyheten" om en mer realistisk nota för Förbifart Stockholm (tex SVT, DN, Metro). För alla som läst på om projektet kommer det knappast som en överraskning att det finns en del dolda kostnader när man talar om slutnotan. Det är ju bra att de äntligen kommer upp på bordet, men infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd konstaterade lakoniskt i Sveriges Radio att det stämmer att sådana här projekt kostar. Man kunde önska att regeringen var lika beredd att lägga motsvarande summor på utbyggnad av järnvägen och en reell satsning på godstransporter på spår i stället för att bygga två mil motorväg.

Och man kunde önska att världen såg väldigt, väldigt annorlunda ut mot vad den gör i dag. Var finns de politiker som vågar tänka nytt? Det vore fint om svaret självklart var "I miljöpartiet", men inte ens här är man särskilt tydlig vad gäller behovet av att förändra livsstilar och konsumtionsmönster. Nu är det gyllene tillfället att ta upp frågor som minska arbetstid och minskad konsumtion. Som Olof Olsson skriver på bloggen "Huddingeperspektiv":

Ett trovärdigt Miljöparti måste dra slutsatser av de allt mer alarmerande rapporterna om tillståndet för planeten. Jag förväntar mig en insikt om att det inte räcker med nya vindsnurror och fiffiga tekniska lösningar. Jag vill höra klarspråk om behovet av en ny livsstil. Jag vill se en politik som minskar vår konsumtion, men ger oss mer tid för varandra. Jag vill se krafttag mot köttkonsumtionen. Jag vill kort sagt se ett modigt grönt parti som förstår vad som krävs för en framtid på jorden.

Måtte miljöpartiets snart förestående kongress ta tag i dessa frågor, för jag vill ha en bättre värld NU! Och under tiden finns mycket att göra för alla oss andra - engagera dig i en organisation som arbetar för miljön, med utsatta människor, för feminism, med aktiviteter för barn och ungdomar, med vad som helst som gör världen till ett lite bättre ställe! Kort sagt - GÖR NÅGOT!

Kollektivtrafiksbehov

På pendeltåget på väg till jobbet (resväg: pendeltåg till Stockholms central från Södertäljehållet och därefter röd t-bana mot Mörby) läser jag Metro över axeln på en medresenär. Tyvärr ser jag bara rubrikerna då. Men det räcker för att pumpa upp adrenalinnivån när någon trafikexpert får uttala sig om att politikernas önskelinjer (t-bana, förmodar jag efter den senaste tidens utspel från MP och S) inte behövs.

Båda förslagen verkar vara intressanta och ambitionen är att undvika att föra fler resenärer till T-Centralen/Centralen som bytespunkt och möjliggöra byten mellan flera linjer och på flera ställen. Lovvärt och eftersträvansvärt i sig och utöver det antal fler platser som nya linjer rimligen skapar (MP nämner 300.000). Skillnaden är dock att MP har en plan för sin finansiering genom att prioritera t-bana framför att bygga Förbifart Stockholm. Där har S, som Viktor Barth-Kron påpekar i DN, ännu mycket att bevisa.

Kanske har experten i Metro något bättre förslag på t-banesträckning - jag hittar inte artikeln på nätet - men om inte trafikexperterna förstår att det behövs mer tunnelbana tycker jag de ska vara experter på något annat!

Partiernas förslag:
Orange linje (MP): på facebook, i DN och i Sveriges radio.
Lila linje (S): i DN och SvD

Missade blogginlägg

Ibland hinner man inte allt man vill och jag har några dåliga samveten vad gäller oskrivna blogginlägg den senaste tiden. Ett av dem skulle handlat om polisens ID-kontroller av människor "med utländskt utseende" i tunnelbanan. Man baxnar och tror inte att det är sant. Är vi helt galna!? Citatet, jag har glömt från vem, "Av historien lär vi oss att vi ingenting lär av historien" (fritt ur minnet) kommer osökt. En tröst för ett tigerhjärta är åtminstone den upprördhet som så många visat. Jag hoppas att det är ett tecken på att nu tolererar vi inte mer, nu får det banne mig vara nog! Men det behöver manifesteras även i "verkligheten". Och ett sätt att göra det är att delta i den demonstration som bland annat Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund och Ungdom mot rasism anordnar nu på lördag den 9 mars i Stockholm. Olof Olsson var snabbare och bloggade redan tidigare på Huddingeperspektiv. Och ungdomsförbundens ordföranden Hala Mohammed (RKUF) och Sara Thiringer (RBUF) har skrivit på Newsmill. DN skriver i dag, i flera artiklar.

Det andra dåliga bloggsamvetet handlar om Södertörnsleden och Trafikverkets plötsliga kovändning om att leden måste planeras om. Något som Naturskyddsföreningen i Huddinge hävdat i decennier. Johan skrev på Huddingeperspektiv, inte minst om den hopplöshet man kan känna när man ständigt ropar för döva öron. Och mediarapporteringen visade inte direkt något jubel, utan lät styrande politiker orera om "katastrof" när planeringen måste göras om. Hellre fort (nåja, så fort har det ju inte gått ändå) och fel, än en genomtänkt hållbar lösning, helst innehållande ordentliga satsningar på kollektivtrafik snarare än att bygga fast sig i biltrafik, verkar vara både sossars och moderaters motto. Kristdemokraternas också för den delen (här bland annat i skepnad av Huddinges kristdemokratiske ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, Tomas Hansson) - de skyller i SvD omedelbart haveriet på staten, trots att de själva varit pådrivande i den lydiga hejakör som bara klubbat igenom nödvändiga planer i tex Huddinge, utan att förrän på senaste tid lägga med några som helst kommentarer eller krav om begränsad miljöpåverkan, bara vägen kom till stånd så fort som möjligt. Kd-representanterna lyfter också fram alla de byggprojekt, bostäder och arbetsplatser, som planerats med vägen som utgångspunkt. Man kanske skulle tänkt lite på kollektivtrafiklösningar också, Huddinge kommun kanske inte ska ha som mål att växa ohämmat? Och det kanske helt enkelt inte är staten man ska skylla på, vilken dessutom sedan ett antal år faktiskt består till viss del av KD-representanternas nationella partikollegor, utan dra lärdomar för hur planeringsarbetet bedrivs, inte minst politiskt, på kommunal nivå.

Hopplösheten har väl inte alldeles drivits på flykten, för Trafikverkets avsikt är ju fortfarande att bygga vägen, men man får väl hoppas att de högre krav prövningen mot gällande miljölagstiftning ställer åtminstone förbättrar resultatet. Och glöm inte demonstrationen mot REVA och utvisningar på lördag!

Att nå klimatmål

DN fläskar i dag på med rubriken "USA på god väg att nå klimatmål". Det låter onekligen enormt, ja nästan osannolikt, positivt! Så jag lusläste artikeln för att se hur USA, av alla länder, bär sig åt för att komma ner på en nivå som motsvarar en temperaturökning på högst två grader (satt som mål av FN:s miljöorgan Unep).

Det visade sig emellertid att det inte alls handlade om Unep:s mål, utan om USA:s nationella mål. Det är visserligen positivt att USA:s utsläpp från transport- och energisektorn minskar, och nu ska vara nere på 1994 års nivå - men det sker bland annat genom (?) en kraftigt ökad användning av naturgas/skiffergas. Hur den ekvationen går ihop förstår jag inte, eftersom även skiffergas är ett fossilt bränsle och användningen av denna frisätter bunden koldioxid. Utvinningsmetoderna är också omdiskuterade vilket t ex framkommer av en debattartikel på Brännpunkt i SvD.

Efter den mycket positivt hållna artikeltexten avslutar så DN med att förklara att de nationella klimatmålen (däribland USA:s) har uppkommit efter att världens länder inte har kunnat enas om några globala klimatöverenskommelser och konstaterar:

"Sammantagna är de 90 ländernas löften inte tillräckliga för att nå ner till den nivå FN anser nödvändig för att klara en temperaturökning på högst två grader. De globala utsläppen ligger i dag 14 procent högre än den nivå FN:s miljöorgan Unep menar att vi bör nå ner till 2020 för att klara tvågradersmålet."

Visst är det glädjande att utvecklingen verkar gå i något som åtminstone liknar rätt riktning och det bör absolut rapporteras (jag har ju själv efterlyst positiva nyheter) - men det kanske ska göras på ett nyanserat sätt för att media inte helt ska förlora trovärdigheten.

Även SvD rapporterar, med hänvisning till DN.se (!), och i något mer nyanserad ton.

Att handla ekologiskt - och miljövänligt

Det sägs ibland att det är krångligt att handla miljövänligt, och det kan nog vara sant. Man kanske inte alltid vet var det är bäst att lägga kraft och pengar, om man inte har råd att köpa tex KRAV-märkt genomgående. Eller så finns olika varianter på märkning där KRAV ibland bytts ut exempelvis mot en EU-gemensam ekologisk märkning, vilket gör det oklart vad man egentligen köper. Vad betyder de olika märkningarna, och vilken är bäst? Och hur ställer man klimatvänligt mot ekologiskt? Ibland skyltar affärerna på ett sätt som lämnar åtskilligt att önska. Jag såg senast i min mataffär att de hade skyltat med KRAV på lappar invid olika sorters pasta och tänkte ungefär "jaha, har de (dvs pastaproducenten) börjat med ekologisk pasta" - men på paketen framgick det inte att pastan skulle vara ekologisk, och den var definitivt inte KRAV-märkt. Kanske var det ett misstag, kanske hade ommöblering skett på hyllorna utan att markeringar för olika typer av varor hängt med.

Men det finns hjälp att få i djungeln kring hur man bäst handlar miljövänligt. Naturskyddsföreningen ger tex tips om hur man kan byta ut fem varor/ grupper av varor mot ekologiska alternativ för att det både ska ge god utdelning för de extra slantar det kan kosta och ha förhållandevis stor effekt på miljön. Det handlar om att byta högbesprutade produkter mot ekologiska alternativ (exempelvis vindruvor/russin, bananer, kaffe och potatis) samt att för några extra kronor byta ut livsmedel som mejerivaror till ekologiska produkter. Därutöver påpekas att man förutom att välja ekologiska köttprodukter även bör minska köttkonsumtionen.

Hemma hos oss har vi redan sedan tidigare i stort sett gått över till ekologiska alternativ för de produkter Naturskyddsföreningen nämner, och för en hel del till. Vi försöker tänka närproducerat och säsongsanpassat. Köttkonsumtionen är däremot en utmaning när barnen skyr tillagade grönsaker som pesten. Utöver den vegetariska dag i veckan som vi satt som nyårslöfte (där de veckovisa pannkakorna som vi också äter inte räknas in) blir det därför en hel del icke-vegetarisk mat; kött och fisk. Knepet nu blir att ännu mer än tidigare försöka "spä ut" köttet. Vi blandar linser i köttfärssåsen, kikärtor (som åtminstone ett barn gillar) i kycklinggrytan, lägger grönsaker och potatis i fisksoppan osv. Det som dock har blivit tydligt är att vi är extremt dåliga på vegetariska recept, och de vi kan tar oftast lite extra tid att laga. Så nu undrar vi: vad i hela friden äter man som vegetarian, till vardags och med begränsad tid för matlagning? Och var hittar man de goda och enkla vegetariska vardagsrecepten?

Nyårsönskningar och löften

När året ska summeras och siktet ställas in för det nya året är det lätt hänt att löftena, i den mån man alls avger några nyårslöften, blir högtflygande och svåruppfyllda. När vardagen börjar lunka på i gamla invanda spår efter alla helgerna är det svårt att hänga i med de där förändringarna som man anser sig behöva göra. Jag inbillar mig att jag ganska tidigt genomskådade att det där med nyårslöften mest gav en dåligt samvete och sällan fungerade som den riktningsändrare man tänkte sig då på nyårsaftonen. Nyårslöften har därefter kommit att föra en ganska undanskymd tillvaro i mitt liv, och jag har möjligen lyft lite på ögonbrynen åt andras mer eller mindre lyckade försök till förändring.

Detta till trots har jag inför det kommande år 2013 inte kunnat låta bli att fundera över vad som finns att ändra på, hos mig och i världen. Det må vara ett uttryck för någon sorts ålderskris med en pågående vidräkning av vad som är viktigt i livet, eller en reaktion på allt nedstämmande som hopat sig i form av olika individuella, nationella och internationella konflikter, tragedier, katastrofer. För världens del kan jag knappast avge några löften, även om här finns gott om saker att ta tag i. Jag nöjer mig därför med en önskelista, och således önskar jag mig att 2013 blir ett år

• då rasismen i Sverige börjar ge vika och falla tillbaka. Det handlar inte bara om ett minskat stöd för sverigedemokraterna utan också t ex ett kritiskt förhållningssätt hos svensk media när man lyfter fram och rubriksätter nyheter av alla de slag, allt från hur man hanterar etnisk tillhörighet när man rapporterar om brottslighet till hur man beskriver den nya klippingen av "Tomtarnas verkstad" i julaftonens Kalle Anka-program. Med rubriksättningen "Disney klipper bort svart docka i julaftonsprogrammet" har t ex DN möjliggjort en fullt rimlig tolkning för den som inte orkar fördjupa sig att Disney helt enkelt fått för sig att klippa bort en "svart docka" pga dess hudfärg (och någon förklaring till att det inte är något så neutralt som "en svart docka" utan en sk pickaninny ges inte heller i artikeltexten). Det blir än mer beklämmande när DN efter julafton rapporterar, fortfarande med den neutrala formuleringen "den bortklippta svarta dockan", om att en debatt som de själva aktivt varit med och skapat har lett till rekordmånga tittare som de därpå kan rapportera om, med spekulationen:

Kanske skapade debatten om den bortklippta svarta dockan i "Tomtens julverkstad" om möjligt ännu större intresse än vanligt för det traditionsenliga julfirandet i SVT
 

• då inbördeskrigen i t ex Syrien och Kongo (men även i världens övriga konflikthärdar) får ett slut. DN rapporterar om ett minskande antal ingångna fredsavtal per år utifrån en rapport från Uppsalaforskare, men i analysen syns både viss hoppfullhet och orosmoln inför den fortsatta utvecklingen. Jag önskar att det blir hoppfullheten som tar hem spelet!

• då Sveriges och världens politiska ledare äntligen kan enas om konkreta åtaganden i klimat- och andra miljöfrågor. De senaste internationella klimatmötena har varit bedrövliga och det är helt enkelt omöjligt att förstå och försvara Sveriges och regeringen Reinfeldts ovilja att bidra konstruktivt. Egentligen finns det väl inget att hoppas på här vad gäller Sveriges regering, det finns vad jag ser inga som helst tecken på en sådan omsvängning som skulle krävas. Men kanske kan ett ökat tryck på politikerna ge effekt. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om att det krävs modiga politiker - var och en kan bidra till att öka trycket på politikerna och stärka deras mod genom att skicka en nyårshälsning via Föräldravrålet som lyfter klimatfrågan (och jag är säker på att man inte behöver vara förälder för att göra det, utan man kan likaväl fylla i far-/morförälder, moster, farbror, gudfar, storebror eller någon annan relation till ett barn - om det fungerar att lämna dessa rutor helt tomma vet jag dock inte).

Ovanstående punkter är bara tre av alla förändringsområden som finns för världen, men de är stora nog. Jag har dock ytterligare en önskan, och den skär i bröstet för den borde vara självklar men är det uppenbarligen inte i ett land där vapenlobbyn hävdar att lösningen på problemet är att införa beväpnade vakter i alla skolor, eller till och med att beväpna och vapenträna lärarna:

• då USA äntligen inleder sin väg mot begränsad vapentillgång för att minska risken för skolskjutningar som den i Newtown strax innan jul. Nu får det banne mig vara nog!

På det mer personliga planet finns diverse potentiella nyårslöften, men i detta sammanhang väljer jag två:

• att införa en köttfri dag i veckan i familjen (som ett led i att överhuvudtaget se över familjens konsumtion) - något som bör glädja tvillingbloggaren Olof Olsson på Huddingeperspektiv som bloggat om minskad köttkonsumtion med förslag till miljöpartiets kommande partiprogram, samt
• att så länge det känns meningsfullt hålla bloggen uppdaterad med åtminstone veckovisa kommentarer om politik, böcker och annat som jag själv tycker det finns anledning att skriva om.

Håll till godo och Gott Nytt År!

Om vad som är viktigt här i livet

Jag kan inte förstå det: Tjugotusen människor tycker, på ett dygn, att det är så viktigt att få ha kvar rasistiska nidbilder i tecknad barnfilm som visas för en global publik att det är värt att gå med i en facebookgrupp som propagerar för detta (och det finns vad jag förstår flera sådana grupper). Under motsvarande tidsrymd, dvs ett dygn, väljer tvåtusen människor att gå med i Föräldravrålet för att visa sitt missnöje med ledande politikers flathet i klimatfrågor. Är det inte något som är vansinnigt i detta?

Två saker skrämmer mig mest: De som ser sig själva som helt vanliga icke-rasistiska medborgare men inte alls kan förstå problemet - och alla de rasister som vädrar morgonluft i den ständigt urspårande diskussionen. Och plötsligt blir det helt begripligt att sverigedemokraterna växer.