Södertäljes största barn- och ungdomskör?

I kväll har jag varit på konsert på Estrad i Södertälje. Det är Södertälje musikklasser som två gånger om året arrangerar konserter där alla musikklasserna, från fyran till nian, medverkar tillsammans med skolans musiklärare, denna gång representerade av Carina Lindström och Staffan Lindström. Det är både mäktigt och imponerande när klasserna ömsom framför egna nummer, ömsom sjunger gemensamma sånger inom mellan- respektive högstadiet och ömsom samlas i hela den stora kören och drar loss i medryckande sånger. Kanske är det som Carina Lindström föreslog, att det här är Södertäljes största barn- och ungdomskör? Det är i alla fall en musikrörelse att värna om! Ibland kanske någon enstaka ton inte träffar alldeles rätt, och det är inte samma kadaverdisciplin som jag har haft intryck av från Adolf Fredriks musikklasser - men det finns en värme och en sång- och musikglädje i framförandet som jag å andra sidan tyckt mig sakna hos de senare (även om detta intryck är tämligen ouppdaterat, saker kan ju förändras). Som publik går man därifrån på ett strålande humör efter barnens/ungdomarnas insatser - och jag är övertygad om att körmedlemmarna känner sig stolta och glada över vad de har åstadkommit. Det är också imponerande att det går så bra att hålla ihop programmet där alla barnen, även de minsta fyrorna, är på scenen och alerta hela den dryga timme som konserten varar. Slutligen värmer det ett geografhjärta när de nya fyrorna presenterar sig genom att bland annat sjunga en sång om vattnets kretslopp*. Hoppas klasslärarna är på hugget och nappar tag i denna pedagogiska stafettpinne!

Och för den som missade kvällens konsert går den visserligen inte i repris - men det dröjer inte länge förrän det är dags för advents- och lucia-/julkonserter i S:ta Ragnhilds kyrka. Håll utkik efter dem!

*Texten på filmduken är ett utdrag ur sången och lyder: "Solen värmer hav och sjöar. Fukten stiger upp mot himlen och bildar vatten..."

Nationaldagsfirande på Torekällberget

I år har jag för kanske första gången i mitt liv varit på ett nationaldagsfirande. Det föranleddes för vår del av att 10-åringen deltog i en kör från Södertälje musikklasser på Torekällberget. Det var förresten första gången jag var på Torekällberget också, och dit ska vi absolut tillbaka!

Nationaldagsfirandet i sig var väl ungefär vad man kan begära av ett nationaldagsfirande. Jag känner mig inte alldeles bekväm med det, men det kanske kan fylla en funktion om man, som Jenny Madestam i sitt nationaldagstal, reflekterar över vad man definierar som "svenskt" - jag är dock inte alldeles säker på att alla skulle instämma i hennes uppräkning - eller över hur det är att flytta till ett annat land (där hon använde sig själv som exempel då hon med familj flyttat till Italien).

Det kan också fylla en funktion om man, som vid detta tillfälle, passar på att lyfta fram t ex kulturella gärningar med Södertäljeanknytning* - här prisades Göran Rosenberg inte minst för sin bok "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" som jag bloggat om tidigare.

Och så var det ju musikklasserna! Jag hoppas Södertälje kommun förstår att sätta värde på att de har tillgång till musikklasserna vid evenemang som detta! Och jag hoppas kommunen, och Rosenborgsskolans relativt nytillträdda rektor, förstår vilket arbete det ligger bakom den här typen av körframträdanden och vikten av kontinuitet i det arbetet!

 
*Även sportprestationer uppmärksammades liksom någon sorts prestation som förbättrar för Södertäljebor (mycket fritt ur minnet).

Vackra Saker

Jag är hopplös när det gäller Vackra Saker. Nej, det här blogginlägget ska inte handla om vad som är vackert, eller vad som kännetecknar god smak. I stället handlar det om att jag har så himla svårt att stå emot sådana prylar som jag tycker är vackra, inte minst hantverk. Senast slog ha-begäret till när vi var på utflykt till Åland. Jag har varit på Åland en gång tidigare i mitt liv, men i Mariehamn hade jag aldrig varit. Vi bestämde oss därför för att vi skulle strosa runt en stund medan svärföräldrarna, som också var med, uträttade en del av sina ärenden. Vi kom inte alls långt efter att vi skilts åt innan vi snubblade över en skylt till Judys Hantverk & Inredning, även på facebook där det finns fina bilder. Lustigt nog var det inte bara jag som trillade dit när vi kom in i den kombinerade affären och krukmakeriet (nåja, det var mer än krukor som gjordes där), båda barnen gick runt och pep ooo och ååå, och bad om att få köpa än det ena, än det andra. Priserna inbjöd dock inte till storkonsumtion, men det slutade ändå med att vi kom därifrån med två assietter (bilden), varsitt litet fågelsmycke till barnen (köpta för egna pengar, och för 7-åringen efter moget övervägande mellan att köpa en liten träsked med kvistskaft eller smycket - när hen till slut bestämt sig för fågeln var det med kommentaren "Men nästa gång köper jag skeden"), en rejäl skärbräda och en skål. Assietterna får nu bli vardagslyx och en påminnelse om att nu är det väl äntligen riktig vår på gång, alldeles alldeles snart?

I Mariehamn passerade vi också Alandica (säg att det ändå heter Ålandica!), där 10-åringen helgen innan spelade med en svensk-åländsk blåsorkester i ett samarbete som Kulturskolan i Södertälje ordnade från svensk sida. Något som uppskattades enormt av 10-åringen och fick oss föräldrar att inse att ungen inte är så liten längre när hen åker utomlands (!) på egen hand med en orkester. Tack Kulturskolan för det!