Hönsen är här!

Sedan vi flyttade in för drygt tre år sedan har vi lekt med tanken att skaffa höns, inte minst eftersom det redan fanns ett hönshus på tomten. Successivt har jag också fått allt svårare att köpa även de ekologiska äggen i affären. Är det stordrift så är det, och även om det är bättre att hönsen får ekologiskt käk och att de får gå ute i stället för att bara se väggarna i en hangar så har jag sett bilder på uttjänta ekologiska värphöns som fått komma till nya hem - och det är ingen rolig syn. Att vara höna i fabriksmiljö, om än en ekologisk fabrik, är helt enkelt i regel ett ganska torftigt liv. Dessutom tycker jag att det är intressant och viktigt med de gamla lantraserna där flockarna många gånger hölls under ganska kärva förhållanden i olika delar av Sverige - och därmed rimligen har överlevt enligt Darwins principer om "the survival of the fittest". Våra nyhemkomna Kindahönor härstammar från torpen i Östergötland där de många gånger var vana att söka mat på egen hand. Någonting bör det väl vara värt att behålla sådant genetiskt material som komplement till avlandet för storfabrikerna där egenskapen att lägga våldsamt mycket ägg förmodligen prioriteras högre än att kunna överleva under enklare förhållanden. Hur man nu ser till att just de genetiska egenskaperna blir kvar, vi har ju inte tänkt svälta våra hönor...