Det blev varsin julklappsbok även för barnen, båda högläsningsböcker. För sexåringen eftersom hen helt enkelt inte läser kapitelböcker själv ännu och för tioåringen för att vi gärna läser högt på kvällarna så länge hen själv tycker att det är mysigt. Eftersom tioåringen fick sjätte delen i Harry Potterserien lär det dröja innan den dyker upp i något inlägg (även om jag redan nu undrar varför i hela friden ingen mer hårdhänt redaktör fick ta sig an böckerna, som tillåts svälla ut i helt onödig omfattning ju senare i serien de dyker upp. Det blir ännu påtagligare när jag läser högt och måste harva igenom allt som jag hetsläste mig igenom när jag läste den engelska utgåvan för egen räkning).
Sexåringens bok är i alla fall redan utläst. Hen fick Frida Nilssons tredje bok om Hedvig; Hedvig och sommaren med Steken. Sexåringen har gillat böckerna från den första boken när Hedvig börjar skolan och genom de tre böcker vi hittills läst (en fjärde ska också ha kommit ut). Ur mitt perspektiv tycker jag böckerna är rappa och välskrivna, man fångas snabbt av innehållet och inte minst efter vår egen flytt har det varit intressant att läsa om en flicka som växer upp på landsbygden - både för mig och barnen. Att jag sedan mentalt helst vill blunda och hålla för öronen när jag läser om en del saker som Hedvig och hennes kompisar och klasskamrater gör får jag väl stå ut med. Om inte annat ger det upphov till en del diskussion om vad som är OK att göra. Men de fruktansvärda mobbingscenerna i första boken hade jag ändå svårt med. Steken och hans pappa som ska bo i torp en sommar i tredje delen, utan el och utan att kunna hantera vedspisen, ger visserligen också en del obehagskänslor, men landar ändå i det snällt komiska snarare än i rent obehag. Och skildringen av farmorn som i tredje bokens inledning har fått en propp i hjärnan, och som Hedvig tänker sig åker till Italien i stället för att dö, tycker jag träffar helt rätt.
Tidsmässigt har jag undrat lite var böckerna hör hemma. Även om jag är uppvuxen i annan miljö än Hedvig så kändes första delens skildring av Hedvigs första skolår (då hon också börjar ettan i stället för dagens F:a) mer från min tid än från det lite obestämda "nu" som jag trots allt läste den som. Del tre var mer diffus och utan andra tidsmarkörer än möjligen Hedvigs blommiga träskor, som kanske kändes mer dåtida men också skulle kunna vara av dagens snitt. En förklaring dök upp i och med att jag läste en intervju med Frida Nilsson i Sydsvenska Dagbladet, där hon berättar att allt i första boken om Hedvig är självbiografiskt. Frida är född alldeles i slutet av 70-talet så det är inte så märkligt att ett och annat från hennes barndomsskildring verkade bekant. Kanske är avsikten att alla böckerna utspelar sig under säg andra halvan av 80-talet, men jag har inte lagt märke till att det sägs tydligt någonstans, och det lite obestämda tidsperspektivet stör mig en aning. Det är dock inte något som förtar helhetsintrycket från berättelserna - och nu ser vi fram mot att så småningom läsa del fyra, som redan står på önskelistan inför sexåringens sjuårsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar