Trosell: En gränslös kärlekshistoria

Med sportlov har det blivit mindre tid för bloggande. Skidåkning på både längden och tvären, och stickning på det, var effektivt för att hålla sig borta från datorn. Men lite tid för läsning blev det också. Passande nog, eftersom vi tillbringade sportlovet i Lindvallen, hade jag med mig Aino Trosells En gränslös kärlekshistoria som utspelar sig i olika byar och orter i gränsområdena mellan Sverige och Norge inte alltför långt ifrån där vi befann oss. Den hade många beröringspunkter med Hjärtblad, som jag har läst tidigare och tyckte mycket om, men den här gången handlade det uttalat om Trosells släkts historia på kvinnosidan. Jag blev lika förtjust i En gränslös kärlekshistoria när det gäller de historiska delarna, där hon skildrar sin mormorsmors och mormors liv, och i viss mån också mammans liv, som i Hjärtblad. Men delarna om Aino själv känns splittrade och har en helt annan ton i sig, ibland har hon klippt in utdrag ur tidigare böcker där hon skrivit självbiografiskt. Kanske var jag okoncentrerad men där tappade jag ibland bort mig i sammanhangen. Stilbytet kanske var medvetet men bröt på ett sätt som inte tilltalade mig mot de tidigare delarna som jag mest njöt av. Jag är lite osäker på om de "moderna" styckena ens hade fungerat självständigt, ifall inte kontrasten mot de "äldre" delarna varit där, men nu blev det hur som helst en sådan uppenbar skillnad. Tilltaget att skriva om "Aino" för barn-/ungdomsåren och sedan byta till jag-form för den vuxnare Aino kändes också långsökt även om jag förstår poängen med att distansera sig från den yngre och ganska olika Aino.

På det hela taget gillade jag dock En gränslös kärlekshistoria, även om jag tyckte att Hjärtblad var ännu mer givande läsning. Inte minst gillar jag Trosells sätt att skildra det dåtida vardagslivet i Dalarna och på den norska sidan av gränsen. Hon väjer varken för det hårda och fattiga, eller för det som trots allt fanns att glädjas åt.