Om att bara finnas

I går var 6-åringen och jag på hens livs andra fotoutställning (vad jag kan minnas). Den första inträffade förra jullovet då vi slutligen kom oss för att åka till Fotografiska för att se Nick Brandts utställning On This Earth, A Shadow Falls. Vi tänkte att det var bilder som både stora och små kunde ha utbyte av, och att åtminstone äldsta kunde relatera till de kortare perioder vi bott i Tanzania. Det kanske hade fungerat, om inte resten av Stockholm, och säkert några tillresta från andra trakter, också bestämt sig för att det var dags att få ändan ur vagnen och äntligen se den där utställningen. Det började med kö i minusgrader in till muséet som sedan var så proppfullt med besökare att man fick köa sig runt hela utställningen också, något som yngsta inte alls var beredd att ställa upp på. I rasande tempo passerade hen genom salarna, zickzackande sig fram mellan alla de vuxna i en hastighet som inte erbjöd någon möjlighet att hinna betrakta bilderna. Enstaka lakoniska kommentarer i form av "Jaha, en elefant" lät hen undslippa sig om vi försökte stanna till och peka ut någon särskild bild. Det var inte riktigt njutbart för någon av oss.

Från hängningen av "Om att bara finnas". Foto: Paulina Westerlind

Gårdagens upplevelse på Paulina Westerlinds utställning Om att bara finnas på Vår Gård i Saltsjöbaden stod i stark kontrast mot föregående erfarenhet. Det kan visserligen bero på att 6-åringen nu fick vara något av en huvudperson som modell i ett av fotona, eller att formatet var lite mer begränsat med ca 15 bilder koncentrerade till en sal, men oavsett orsak kändes det bra att vi verkligen hann titta på alla fotona och att vi sedan kunde prata litegrann om dem efteråt. Tålamodet är fortfarande inte på topp men det finns väl gränser för vad man kan begära i den åldern - och den här gången satte utställningen förhoppningsvis mer positiva spår. Det gjorde den i alla fall i mig, som tycker att många av fotona är vansinnigt suggestiva. En del av dem kan ses på Westerlinds företags facebooksida. Eller så kan man åka till Vår Gård och titta själv under december och januari (det kan vara värt att kolla med receptionen innan, så att det är öppet).