Detta till trots har jag inför det kommande år 2013 inte kunnat låta bli att fundera över vad som finns att ändra på, hos mig och i världen. Det må vara ett uttryck för någon sorts ålderskris med en pågående vidräkning av vad som är viktigt i livet, eller en reaktion på allt nedstämmande som hopat sig i form av olika individuella, nationella och internationella konflikter, tragedier, katastrofer. För världens del kan jag knappast avge några löften, även om här finns gott om saker att ta tag i. Jag nöjer mig därför med en önskelista, och således önskar jag mig att 2013 blir ett år
- då rasismen i Sverige börjar ge vika och falla tillbaka. Det handlar inte bara om ett minskat stöd för sverigedemokraterna utan också t ex ett kritiskt förhållningssätt hos svensk media när man lyfter fram och rubriksätter nyheter av alla de slag, allt från hur man hanterar etnisk tillhörighet när man rapporterar om brottslighet till hur man beskriver den nya klippingen av "Tomtarnas verkstad" i julaftonens Kalle Anka-program. Med rubriksättningen "Disney klipper bort svart docka i julaftonsprogrammet" har t ex DN möjliggjort en fullt rimlig tolkning för den som inte orkar fördjupa sig att Disney helt enkelt fått för sig att klippa bort en "svart docka" pga dess hudfärg (och någon förklaring till att det inte är något så neutralt som "en svart docka" utan en sk pickaninny ges inte heller i artikeltexten). Det blir än mer beklämmande när DN efter julafton rapporterar, fortfarande med den neutrala formuleringen "den bortklippta svarta dockan", om att en debatt som de själva aktivt varit med och skapat har lett till rekordmånga tittare som de därpå kan rapportera om, med spekulationen:
Kanske skapade debatten om den bortklippta svarta dockan i "Tomtens julverkstad" om möjligt ännu större intresse än vanligt för det traditionsenliga julfirandet i SVT
- då inbördeskrigen i t ex Syrien och Kongo (men även i världens övriga konflikthärdar) får ett slut. DN rapporterar om ett minskande antal ingångna fredsavtal per år utifrån en rapport från Uppsalaforskare, men i analysen syns både viss hoppfullhet och orosmoln inför den fortsatta utvecklingen. Jag önskar att det blir hoppfullheten som tar hem spelet!
- då Sveriges och världens politiska ledare äntligen kan enas om konkreta åtaganden i klimat- och andra miljöfrågor. De senaste internationella klimatmötena har varit bedrövliga och det är helt enkelt omöjligt att förstå och försvara Sveriges och regeringen Reinfeldts ovilja att bidra konstruktivt. Egentligen finns det väl inget att hoppas på här vad gäller Sveriges regering, det finns vad jag ser inga som helst tecken på en sådan omsvängning som skulle krävas. Men kanske kan ett ökat tryck på politikerna ge effekt. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om att det krävs modiga politiker - var och en kan bidra till att öka trycket på politikerna och stärka deras mod genom att skicka en nyårshälsning via Föräldravrålet som lyfter klimatfrågan (och jag är säker på att man inte behöver vara förälder för att göra det, utan man kan likaväl fylla i far-/morförälder, moster, farbror, gudfar, storebror eller någon annan relation till ett barn - om det fungerar att lämna dessa rutor helt tomma vet jag dock inte).
- då USA äntligen inleder sin väg mot begränsad vapentillgång för att minska risken för skolskjutningar som den i Newtown strax innan jul. Nu får det banne mig vara nog!
- att införa en köttfri dag i veckan i familjen (som ett led i att överhuvudtaget se över familjens konsumtion) - något som bör glädja tvillingbloggaren Olof Olsson på Huddingeperspektiv som bloggat om minskad köttkonsumtion med förslag till miljöpartiets kommande partiprogram, samt
- att så länge det känns meningsfullt hålla bloggen uppdaterad med åtminstone veckovisa kommentarer om politik, böcker och annat som jag själv tycker det finns anledning att skriva om.
Håll till godo och Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar