Obegriplig arbetsmarknadspolitik

Jag kan genast tillstå att jag har rätt dimmiga begrepp om den del av politiken som rör arbetesmarknadsfrågor. Det är inget av mina specialintressen och jag tycker hela området är rörigt och svårgenomträngligt. Men enkel logik har länge fått mig att undra hur det går ihop att samtidigt som det hävdas att vi måste jobba längre än till nuvarande pensionsålder går många, inte bara ungdomar utan också rätt högutbildade medelålders personer, utan arbete. Stefan Fölster och Anders Morin, båda på Svenskt Näringsliv, skriver i dag på DN (Stockholms?)debatt om vad som ska få fler över 65 att stanna kvar i arbete. De förordar att i stället för att höja pensionsåldern och därmed tvinga folk att stanna kvar i arbete så ska man locka dem med morötter:

Ett mycket bättre alternativ /än höjd pensionsålder, min kommentar/ för att få fler äldre som arbetar är att locka fler äldre att arbeta med ett bättre utbud av jobb som de uppfattar som attraktiva.
 

Vackert så. Men vad ska alla de yngre göra? När tidigare studenter som kontaktar mig för att diskutera om de ska läsa ännu en kurs för att göra sig mer anställningsbara - trots att de skäl de får för att de inte anställs är att de inte har relevant arbetslivserfarenhet - känns det som att något är fel när man ska locka personer över 65 år att stanna längre i yrkeslivet. För att inte tala om att något är fel när arbetsgivare tror att de ska kunna komma undan med att aldrig lära upp några nya, utan bara använda sig av erfarna personer. Förr eller senare dör ju den där erfarenhetsbanken av, och då vore det väl hemskt bra att ha utnyttjat den för att föra vidare erfarenheten till nya anställda i god tid innan...