Sidor

onsdag 8 maj 2019

Om att inte vilja förändra

Jag blev rekommenderad att läsa Hanne Kjöllers ledartext i DN ("Vad Greta Thunberg vill vet vi - men hur ska det gå till?", publicerad 6/5 2019). Av skäl som följer här nedan blev jag inte särskilt imponerad - men med det sagt tycker jag att det alltid finns extra anledning att begrunda hur det påverkar personen i fråga när den som exponeras i media är minderårig (liksom vad som händer när exponeringen upphör). Jag tycker dock inte att det är detta som Kjöller egentligen diskuterar.

Det jag själv tänkte när jag läste Kjöller, som rätt grinigt skriver att Greta Thunberg minsann inte accepterar (i Kjöllers text vissa specifika exempel på) klimatlösningar, var att – nej, om man vill fortsätta leva precis som vanligt och tror att det räcker med att byta ut fossildrivna bilar mot elbilar (som sammantaget kräver rätt mycket resurser för att tillverkas i motsvarande mängd som dagens fordonsflotta) eller att man kan byta fossilt mot sol och vind så är problemet löst, då är Thunbergs reaktioner antagligen obegripliga. Och alternativet är enligt Kjöller tillbaka till Hedenhös. Men det Thunberg envist lyfter (med rätt välgrundat vetenskapligt stöd får man säga) är ju att det krävs både omfattande förändringar och nya tankebanor och att politikerna måste börja besluta om dem nu. Det handlar inte om tillbaka till Hedenhös, om man inte absolut vill se det så, utan om att hitta vägar framåt, med hjälp av den vetenskap som finns, och - där den ännu inte finns - trial and error.

Personligen begriper jag inte riktigt vad Kjöller vill med sin text, annat än
1. att misstänkliggöra Thunberg utifrån hennes funktionsvariationer under en halvt uttalad täckmantel om omtanke och
2. att det som genomsyrar texten är att Kjöller själv inte vill ta till sig det Thunberg säger, samt
3. att hon varken vill fråga Thunberg själv eller, utifrån den plattform hon ju faktiskt har som kolumnist, ”de journalister och makthavare” (hon glömmer bekvämt nog de forskare) som lyfter fram Thunberg, när andra journalister inte ställer de obekväma frågor Kjöller undrar över (och där går hon ner på relativ detaljnivå och tar upp hur svensk landsbygd/glesbygd ska överleva om reseavdragen avskaffas – trots att det väl brukar visas att de som använder reseavdragen mest är människor bosatta i storstadsområden. Det finns absolut obekväma frågor att ställa men jag har svårt att se att detta skulle vara det mest pressande exemplet).

Min egen stora fråga är: de politiker som faktiskt hänvisar till Greta Thunberg – var finns deras relevanta och tillräckliga lösningar? När börjar de leverera politiska förslag som verkligen minskar utsläppen? Och, om de börjar göra det, hur i hela friden de ska kunna bli omvalda när folk i allmänhet, trots allt prat tex om att klimat och miljö är viktiga valfrågor, ändå varken röstar i enlighet med detta eller är beredda att i särskilt stor utsträckning ändra på hur de lever. Viss hoppfullhet väcks genom t ex det påtagligt ökade intresset för tågresor, delvis på bekostnad av flygresor. Men det kan ändå finnas skäl att oroas av att en förändring sker när vi kan byta en konsumtion mot en annan - frågan är om vi också är beredda att avstå från saker utan att i likhet med Kjöller se det som att vi kastas tillbaka till Hedenhös.

Greta Thunberg har själv berört kraven på lösningar på klimatkrisen, tex i sitt tal i brittiska parlamentet (hölls innan Kjöllers text publicerades):

"Many people say that we don’t have any solutions to the climate crisis. And they are right. Because how could we? How do you “solve” the greatest crisis that humanity has ever faced? How do you “solve” a war? How do you “solve” going to the moon for the first time? How do you “solve” inventing new inventions?
The climate crisis is both the easiest and the hardest issue we have ever faced. The easiest because we know what we must do. We must stop the emissions of greenhouse gases. The hardest because our current economics are still totally dependent on burning fossil fuels, and thereby destroying ecosystems in order to create everlasting economic growth.
“So, exactly how do we solve that?” you ask us – the schoolchildren striking for the climate.

And we say: “No one knows for sure. But we have to stop burning fossil fuels and restore nature and many other things that we may not have quite figured out yet.”
Then you say: “That’s not an answer!”
So we say: “We have to start treating the crisis like a crisis – and act even if we don’t have all the solutions.”
“That’s still not an answer,” you say.
Then we start talking about circular economy and rewilding nature and the need for a just transition. Then you don’t understand what we are talking about.
We say that all those solutions needed are not known to anyone and therefore we must unite behind the science and find them together along the way. But you do not listen to that. Because those answers are for solving a crisis that most of you don’t even fully understand. Or don’t want to understand.
You don’t listen to the science because you are only interested in solutions that will enable you to carry on like before. Like now. And those answers don’t exist any more. Because you did not act in time.
Avoiding climate breakdown will require cathedral thinking. We must lay the foundation while we may not know exactly how to build the ceiling.
Sometimes we just simply have to find a way.”

lördag 12 januari 2019

Ny regering på gång?

Det verkar faktiskt som att det är en ny regering, eller till en början åtminstone en ny statsminister, på gång till nästa vecka. Vi får väl se vad som sägs i liberalerna när nu centerpartiet bestämt sig. Klart är att det finns ett politiskt underlag för ett S-MP-C-L-samarbete (noterbart utan C och L i regeringen samt utan V i samarbetet överhuvudtaget) respektive någon sorts förslag om att undvika inflytande från SD för en M-KD-regering med stöd av C och L. I det senare fallet är Kristersson beroende av att SD röstar på honom som statsminister trots att det sägs rakt ut att SD ska undanhållas från inflytande för att C och L ska rösta, och för Löfvén gäller det att V inte röstar emot. Det är rätt mycket som känns ologiskt i båda alternativen.

För egen del tittar jag som privatperson mycket på miljöområdet och konstaterar att flygskatten trots allt föreslås bli kvar, om än på samma låga nivå. I övrigt tycker jag DNs artiklar har varit ganska otydliga om vad som är på gång vad gäller miljöpolitik, inte minst inom klimatområdet - det återspeglar knappast den krisfråga som klimatförändringar nu bör anses vara, när inte mycket av den politiken listas inom det som DN anser vara överenskommelsens viktigaste punkter.

För jobbet noterar jag att det ska finnas skrivningar i utkastet om en reformerad lärarutbildning. Nu igen är jag böjd att tillägga. Men det får jag nog återkomma till i ett separat inlägg.

DN skriver också om uppgörelsen i nedanstående artikel (och i många fler).
https://www.dn.se/nyheter/politik/forhandlingarna-om-regeringsmakten-nara-slutet-sista-chansen-infor-helgen/

måndag 10 september 2018

Att blogga eller inte blogga

Bloggen har fått vila mestadels de senaste åren, av en massa olika skäl. Mest kanske för att en blogg är tidskrävande. Men det är politiskt arbete också, liksom engagemang i föreningar. Och de kräver ofta en massa möten. Kanske bättre då, trots allt, att blogga. Vi får se hur det går. Jag börjar med en återvunnen kommentar till valet som jag skrev på facebook i morse. Det är ett dystert resultat, på många sätt:

Jag ägnade tiden de räknade röster åt att koka plommonmarmelad. Det kan behövas som tröst. Nu hoppas jag på att de borgerliga inser att de inte på några villkor får hemfalla till att bilda regering med SD-stöd och att partiledarna generellt inser att det behövs en blocköverskridande regering - och att de tar stort ansvar för att en sådan regering ska funka! För det är förhållandevis lätt att säga blocköverskridande men hur de ska få ihop politiken i en sådan regering begriper jag inte. Borgerligt plus S kan tyckas ligga närmast till hands för att få egen majoritet och med de båda stenstoderna S och M med, medan S-MP-C-L visserligen inte får egen majoritet men kanske trots allt har lättare att nå överenskommelser som kan stödjas av andra partier. Men hur MP och L ska komma överens om utbildningspolitiken, MP och C om miljöpolitiken osv är inte alldeles lätt att se. Det lär krävas mer analytiska och vassare förhandlare från MPs sida än efter förra valet i alla fall. 1,5-gradersmålet missade vi väl i går. Jag tycker det ser dystert ut för 2-gradersmålet också i skenet av valresultatet och man kan ju tvivla på att politikerna har förstått allvaret, lika lite som väljarna verkar ha gjort det. Bara strax över 4% till MP är inget annat än ett hån mot oss som sätter tillståndet på jordklotet högst. Vi borde ha varit fler! Och hur det kommer låta i migrations- och integrationsfrågor framöver törs jag inte ens tänka på. Jag är inte lättad över att SD inte fick fler röster, det är illa nog som det är, men något litet tacksam över att det inte blev ännu värre.

fredag 6 januari 2017

Världsbildens framväxt

Världsbildens framväxt har jag föreläst om ibland för geografistudenter. Då har det handlat om kartor och vad de visar om hur (delar av) mänskligheten har uppfattat världen under de senaste årtusendena. På senare tid har jag börjat fundera på vad man får för världsbild om man huvudsakligen bildar den utifrån vad som kommer upp på tex msn, via fb från Expressen/Aftonbladet m fl. Blir själv sällan intresserad av att klicka mig dit. Jag struntar i kungahusets vedermödor, har noll koll på kändisars kärleksproblem (och är inte intresserad av att ändra på det) och rubriker som 'då såg hen den märkliga detaljen' (verkar ha ersatt 'du kan aldrig tro vad som hände sedan') fångar mig inte utan retar snarare upp mig genom sin infantilisering av mig som läsare. Men nu har jag ibland gått in på msn:s locksidor, klickar på någon enstaka lajkat, uppskattat, omtalat och vad allt de heter och den här gången var det Expressen/omtalat som gjort sig mödan om att skriva om - hör och häpna - olika risrecept på samma rispaket. Fast uppenbarligen utan att journalisten (?) känner till något om arsenik i ris. Åtminstone förmodar jag att skillnaderna i vattenmängd beror på att Livsmedelsverket (?) ändrat rekommendationer om hur ris ska tillagas i Sverige, medan Norges motsvarighet kanske inte gjort det. Kanske vill Coops representant inte framhålla att det finns arsenik i ris, varpå svaret från dem visserligen blir korrekt men inte så uttömmande.

Hur som. Om det är denna typ av 'journalistik' som utgör merparten av ens nyhetskonsumtion - och om det är detta som anses intressant och viktigt av läsarna - blir det mer begripligt varför världen ser ut som den gör. Och det är väldigt, väldigt deprimerande.
http://www.expressen.se/omtalat/lol/sofia-39-skulle-koka-ris-upptackte-den-markliga-detaljen-pa-paketet-fran-coo/

onsdag 4 januari 2017

Förbjud privat användning av fyrverkerier!

Det borde inte vara en mänsklig rättighet att smälla av miljögifter som skrämmer djur och (en del) människor, orsakar olyckor och bränder och dessutom finns det väl bra mycket bättre sätt att använda de pengarna. Inför förbud mot privat användning och använd restriktivt i offentliga sammanhang.

Och jag ser tyvärr inte de brinnande lyktorna som ett alternativ - fint, kanske, men sedan när är det vettigt att skicka iväg ljus som flyger dit vindarna bär dem, utom all kontroll? För att inte tala om att de, liksom raketer, landar någonstans - där de knappast plockas upp av avsändaren.

fredag 11 november 2016

Kvinnolitteratur?

Läste Jonas Thentes krönika i dagens DN om att litteraturen ska vara relevant för samtiden men, enligt honom, har misslyckats med detta. Något som han kopplar till Brexit och valet av Trump i USA. Det är möjligt att han har rätt i sin tes men så tar han exempel på den misslyckade samtidslitteraturen och nämner bl a Elena Ferrantes fyra böcker. Jag kan inte låta bli att undra om Jonas Thente (och i och för sig många andra) läst samma bok som jag när han fokuserar på vänskapsskildringen i 'Elena Ferrantes varmgulliga relationsepos'. Har han överhuvudtaget läst böckerna!? Det är vansinnigt lite varmgulligt över de relationerna skulle jag säga, och det som stannade hos mig var snarare kylan och brutaliteten mellan människorna, hederskulturen, oförståelsen och misären som skildras och en glimt av italiensk efterkrigshistoria som jag är ganska obekant med. Jag tänkte hela tiden jag läste på paralleller till vår tid. Men med en kvinnlig författare (som det antagits/visats?) och ett väninnepar i centrum blir fokus ofelbart på det som Thente slarvigt beskriver som varmgulliga relationer. Sorgligt.

måndag 28 december 2015

Avslutad adventskalender

Det fungerade oväntat länge att med i alla fall viss regelbundenhet skriva julkalender. Sedan brakade december in på allvar med luciatåg, julkonserter, avslutningar och säsongsenligt jobbkaos. Och så var det julhelg och umgängen hit och dit. Här kommer därför den avslutade julkalenderlistan utan alltför stora krusiduller.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för EU-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator
10               30 kronor till Unicefs gåvoshop
11               30 kronor till Rädda barnen
12               30 kronor till Unicefs gåvoshop
13               300 kronor till fadderbarn i SOS barnby
14               13-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
15               30 kronor till Rädda barnen
16               30 kronor till Etc klimatkompensator
17               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter
18               30 kronor till Unicefs gåvoshop
19               erbjudande om att ordna aktivitet för ensamkommande ungdomar på boende
20               30 kronor till Rädda barnen
21               2x129 kronor för katastrofhjälp via Röda korset (julklapp till mamma och pappa)
22               3x95:- för nöd-kit till kvinnor på flykt kronor via Röda korset (julklapp till syster m fam)
23               60 kronor till Etc klimatkompensator
24               åstadkom vi inte själva men vi fick i julklapp att pengar sattes in hos Rädda barnen
Och en bonuslucka:
25               nattligt volontärjobb på härbärge för EU-migranter

Sammanlagt betalas till
Unicef: 115 kronor för ett vaccinpaket
Rädda barnen: 155 kronor för ett babypaket à 100 kronor och en extra gåva om 55 kronor
Etc klimatkompensator: 150 kronor för 211 kg CO2-ekvivalenter (tex motsvarande 100 mils bilkörning i medelstor bil som går på diesel)

torsdag 10 december 2015

Nioåringens lucka

När jag påbörjade adventskalendern gjorde jag klart för barnen att de får julklappar men inga adventspresenter - inte för att de förväntat sig något annat men bäst att vara tydlig - och att jag ville göra en annan variant på adventskalender. De tyckte att idén var OK och ville också ha ansvar för varsin lucka. Nioåringens lucka inföll häromdagen men stötte på lite patrull. Det var lite svårt att bestämma sig för mottagare, även om hon var klar över att det skulle vara till människor, inte minst barn, som har det svårt. Slutligen landade det i Rädda barnen. Beloppet var inte heller självklart; först var det 5 kronor som var aktuellt. Sedan tömde hon spargrisen för att kontrollräkna och även om det inte var några jättesummor i den så blir ju sparkapital i enkroneform snabbt ganska stort i omfång. Så hon gick från de nästan tveksamma 5 kronorna till att 'jag vill betala 30 kronor själv för det finns de som har ännu mindre pengar än jag!' Och några enkronor blev ju kvar och fick rassla tillbaka i spargrisen. Nioåringens lucka innehåller därför hennes 30 kronor till Rädda barnen. Samt en lektion i att dela med sig av vad man kan.


Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka: 30 kronor till Rädda barnen
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator

onsdag 9 december 2015

Mer klimat

Bilden har jag snott från Fredrik Falk på facebook
och källan anges där som WWF
Samtidigt som klimatmötet pågår i Paris uppmäts svensk temperatur en vanlig decemberdag i Stockholm till samma gradtal som på midsommarafton i juni (tex Aftonbladet). 12 
grader må vara någon sorts extrem i december men det följer vad jag vet vad som har sagts för Sverige om konsekvenser av klimatförändringarna: mildare vintrar och regnigare somrar. Och så är det ju frågan vad som händer med Golfströmmen, som är avgörande för vårt förhållandevis milda klimat för våra breddgrader, där man har sett tecken på förändringar. Hittills har medierna rapporterat i hyfsat positiva ordalag från Parismötet, och det är bara att hoppas att världens politiker äntligen insett allvaret i situationen och åstadkommer ett vettigt avtal i stället för att käbbla om vem som släpper ut mest, hur detta beräknas och vem som borde göra mest. För egen del fortsätter jag med klimatkompensation via tidningen Etc och förnyar mitt medlemskap i Naturskyddsföreningen för att de ska kunna fortsätta vara en kraft i arbetet med miljö- och naturfrågor.


Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR
7                 9-åringens lucka - återkommer
8                 medlemskap Naturskyddsföreningen
9                 30 kronor till Etc klimatkompensator

tisdag 8 december 2015

Generositet och nyhetsvärde

I september exploderade sociala medier av vilja att hjälpa efter publicering av en bild på en död och ilandfluten pojke, som inte överlevt flykten. Det ordnades stödgalor, det sas 'det räcker nu', i flera sammanhang påpekades det att det inte är en naturlag att människor ska dö pga usla flytetyg - man kan låta dem som flyr ta färjan i stället, till ett betydligt rimligare pris dessutom. Och Hans Rosling blev Sveriges nya idol. Sedan blev (de europeiska) länderna rädda och politikerna missade möjligheten att stärka de solidariska vindarna. I Sverige har det lett till märkliga regeringsbeslut och -idéer om att ta till åtgärder som man trodde var helt uteslutna att föreslås av partier som socialdemokraterna och miljöpartiet. Att tex moderaterna och kristdemokraterna redan tidigare har köpt sverigedemokraternas retorik är mindre uppseendeväckande - även om det blir tydligt att talet om valfrihet i borgerliga politikers munnar bara rör dem som redan har det ganska bra. Om personer som flyr från krig och våld vill välja Sverige ska de hållas borta. Det kanske mest tragiska är att en del av de åtgärder som regeringen har lagt fram för att avlasta Migrationsverket snarare har motsatt effekt: mer byråkrati, upprepade prövningar av uppehållstillstånd genom en övergång från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Något som även påverkar integrationen negativt. Ja, det är en ansträngd situation för flera myndigheter och kommuner. Ja, det kan småningom komma att påverka våra vardagsliv i någon utsträckning. Men har vi sett höjda skatter? Har vi sett att myndigheter annekterar byggnader för boenden? Har samhällsorgan brakat samman? Nej, tvärtom tuffar Sveriges ekonomi på. Vi har råd att lägga pengar på mottagande - och vi har ett välordnat samhälle där det borde finnas goda möjligheter att bygga på den vilja att göra något bra av situationen som faktiskt finns. Ganska nyligen hitkomna lärare sätts i arbete i skolor där elevantalet ökat; det ordnas studiecirklar, görs volontärarbete och ordnas träffar via olika organisationer. Lärosäten försöker hitta vägar att välkomna studenter utan uppehållstillstånd. Osv. Men det görs utan samordning, och det beror på enskilda personers initiativ, alldeles för ofta utan något stöd från samhällsbärande funktioner. Jag säger inte att det är fel med enskilda initiativ, men jag saknar däremot den samordnande ansträngningen hos staten - och då är kanske inte Migrationsverket den myndighet som ska åläggas ytterligare ansvar och arbetsuppgifter utan man skulle kanske kunna tänka sig att lämplig personal på någon annan myndighet tillfälligtvis får förändrade arbetsuppgifter, eller att ny personal anställs.

Samtidigt som regeringen kommer med det ena obehagliga utspelet efter det andra och samtidigt som volontärer i olika verksamheter börjar tröttas ut har jag en känsla av att givandet också mattats av. Det är inte så många stödgalor som dyker upp, det är inte så många satsningar från företag att skänka dagsvinsten till någon ideell organisation som jobbar med flyende människor - och i media har intresset i viss mån bedarrat enligt den vanliga medialogiken som säger att nyheter åldras och i stället skrivs det mest om lagförslag om att kunna stänga Öresundsbron mm*. Därför tyckte jag att det var extremt välkommet att det vid en disputation, på initiativ av den nyblivna doktorn, ordnades insamling i samband med firandet, och att pengarna skänktes till UNHCR respektive Röda korset. I lucka 5 och 6 lägger jag därför mitt bidrag, som egentligen lika mycket är min mammas bidrag på grund av en snårig och icke genomförd transaktionsgång inom familjen :)

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR


*Dock finns exempel som DNs satsning på att lyfta fram enskilda flyktingars livshistorier i kortformat. Vidare har tex Wolodarski (DN) skrivit om Sveriges goda ekonomi (även om jag själv också känner viss förskräckelse över en så ohämmat växande ekonomi utifrån ett resursperspektiv), och det har skrivits krönikor med olika perspektiv på hur vi hanterar flyktingkrisen i Sverige, tex Walden (Café) och Barth-Kron (DN).

lördag 5 december 2015

Att hjälpa tiggare i Sverige eller i deras hemländer

Sedan antalet människor som tigger i Stockholm och på andra platser i Sverige började öka för några år sedan har det diskuterats vad som är mest effektivt, att hjälpa personerna i deras hemmiljöer eller att ge dem pengar när de tigger här i Sverige. I veckan, tror jag det var, skrev diverse föreningar om att det bästa är att hjälpa på plats. Det är nog svårt att hävda att en långsiktig lösning inte skulle inkludera hjälp på plats i hemländerna, ofta Rumänien eller Bulgarien, men jag tycker nog att det är lika svårt att hävda att det inte är någon idé att ge några pengar i ögonblicket när man möter någon som tigger. Hjälpen "på plats" är långsiktiga satsningar och måste rimligen även inbegripa förändringar i hur romer behandlas i den rumänska och bulgariska politiken och i samhällena. Men för den som har bestämt sig för att åka till Sverige för att försöka få in pengar genom att tigga är det liten tröst att svenska föreningar har börjat starta projekt på plats, så länge inte alla som behöver kan få hjälp genom dem. Jag passerar ofta samma personer på deras respektive platser, och har jag några pengar över i plånboken - vilket i och för sig blivit mer sällsynt ju mindre kontanter som används - ger jag till en av dem. Det är ju omöjligt att hjälpa alla, men det känns också omöjligt att tänka att man aldrig skulle kunna hjälpa någon. Lucka tre innehåller därför tjugor kronor till en EU-migrant (eftersom det var det jag råkade ha i plånboken).

Något som också återkommer i debatten, och som är ett problem på flera sätt, är de informella bosättingar som växer fram där EU-migranter övernattar i husvagnar, tält, bilar etc. Dels är det inte en rimlig boendemiljö för någon, särskilt inte vintertid - men det säger en hel del om hur det är i hemlandet om det ändå är värt att vistas i Sverige under sådana förhållanden och dessutom utsätta sig för att tigga med allt vad det innebär. Dels blir ofta de informella bosättningarna problematiska ur sanitetsperspektiv eftersom kommunerna i allmänhet inte tillhandahåller några sådana lösningar. Det finns exempel där EU-migranter får använda campingar eller liknande men vad jag förstått är de ganska få. På en del ställen ordnas härbärgen, åtminstone vintertid, och i Södertälje har flera religiösa församlingar i någon sorts samarbete med kommunen (för mig oklart hur, hittills har jag bara sett representanter från kyrkorna) gått ihop för att med hjälp av volontärer erbjuda plats för tio EU-migranter per natt att sova på madrasser i ett uppvärmt rum och med tillgång till toalett. Projektet står precis i begrepp att startas och det återstår att se hur många som kommer att utnyttja det, men jag känner till få fall där det har funnits volontärer i alltför stor mängd så den som vill hjälpa till är säkert välkommen. I torsdags hölls ett sista informationsmöte för volontärer innan starten. Och inte sällan är det din tid, snarare än dina pengar, som kan göra skillnad. Lucka fyra innehåller därför tiden jag ägnade åt informationsmötet för volontärer om härbärget för EU-migranter. Andra sätt att dela med sig av sin tid kan vara boenden för flyktingar, där det tex finns ett i Botkyrka, språkcaféer på Röda korset eller genom Internationella bekantskaper eller genom att vara stödperson åt någon som behöver det (genom din kommun, Röda korset eller någon annan organisation).

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter

onsdag 2 december 2015

Adventskalender i klimatmötestider

Som bekant för de flesta pågår den stora klimatkonferensen i Paris och det är på sin plats att reflektera lite över inte bara vilka politiska styrmedel som krävs utan också vad man kan göra själv för att ta ansvar för sina utsläpp. Att minska sin köttkonsumtion, sitt bilåkande och flygresande är tre effektiva sätt. Men hur kan man tänka kring livsmedel man trots allt äter eller bilresor man ändå gör. Tidningen Etc har skapat en klimatkompensator där det går att beräkna utsläpp och kompensera för dessa genom investering i solceller. Tanken är att genom att anlägga solcellsparker eller installera solceller på stora, ofta kommunala, tak ökas mängden tillgänglig förnybar energi och den fossila energiproduktionen kan minska. Ordet klimatkompensation har annars gjort mig ganska besvärad eftersom det inte sällan handlat om att investera i tex skogar som planteras, ofta i tropiska områden och fattiga länder och inte sällan på mark som använts av de boende för matförsörjning tidigare. Det blir väldigt tydligt hur vi låter vår överkonsumtion och våra vanor försämra vardag och försörjning för människor som redan har det sämre ställt, något som Naturskyddsföreningen har tagit upp i sin blogg tidigare. Naturskyddsföreningen förespråkar därför att man i stället för att plantera träd i något avlägset land* köper utsläppsrätter, vilka därmed undandras marknaden, som kompensation tex för flygresor (men påpekar också att det bästa är att låta bli att flyga. Klimatkompensatorn å sin sida erbjuder alltså även ett sätt att bidra till ökad produktion av solel.

När jag tittade på kostnaden för att kompensera mitt dagliga bilåkande (jag räknade på sammanlagt tre mil till och från pendeltågsstationen, vilket är ganska högt räknat - men det är inte varje dag vi kan samåka och vissa dagar har barnen aktiviteter som innebär skjutsning) landade det på fyra kronor per dag. En struntsumma i sammanhanget. I lucka två hittar vi därför 30 kronor till Etc:s klimatkompensator för att kompensera en veckas bilkörning.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator

*obs att de svepande formuleringarna vad gäller trädplantering gäller just dåligt genomtänkta projekt som har negativa konsekvenser tex för de boende. Det finns många bra projekt där man planterar träd som kommer lokalbefolkningen till godo - då har man i allmänhet utgått från lokalbefolkningens försörjningsbehov, inte från att hitta ett ställe där den rika världen kan plantera träd för att fortsätta kunna flyga obehindrat.

tisdag 1 december 2015

Adventskalender

Inte nog med att vi köper julklappar för massor av pengar, det verkar också som att adventskalendrar med presenter till varje barn, varje dag, har blivit ett måste i vissa kretsar. Det ska köpas och köpas och köpas, nyss var det "Black Friday" som verkar hårdlanseras av handeln, och nu ska vi köpa oss blå ända in i mål när mellandagsrean börjar och vi kan börja om igen. Och emellanåt så flyger vi iväg till olika hörn av världen, för att det är väl trots allt en mänsklig rättighet att få lite tropisk sol på sig minst en, gärna flera gånger om året när man lever i vår mörka och kalla del av världen. Eller att överhuvudtaget få se sig om i världen, inte bara någon enstaka gång, utan flera gånger, varje år. Att det var och en gör påverkar verkar inte finnas på kartan. Men det är lätt att kasta sten i glashus; vi har gjort oss alldeles för beroende av bil sedan vi flyttade till Södertälje och att värma upp ett hus med el, även om den kommer från förnybara energikällor, känns helt knäppt men det är i dagsläget som det är även om vi försöker samåka så långt möjligt.

Sammantaget slog det mig att om det nu är så viktigt med adventskalendrar kan man ju göra något mer konstruktivt av dem. Här kommer därmed en utmaning: I stället för att köpa diverse grejor, gör en adventskalender där de som mest behöver får - ge presenter genom Unicef, Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser osv. Eller gör en insats i någon volontärverksamhet för flyktingar, EU-migranter, hemlösa... Eller stöd föreningar och initiativ för miljön och mot tex klimatförändringar. För egen del får det bli en blandning. I dagens lucka finns därför 30 kronor att använda i Unicefs gåvoshop.

Nu inbillar jag mig ju inte att jag kommer att ha tid att skriva ett blogginlägg om dagen under årets mest hysteriska månad, men jag hoppas återkomma någon gång då och då - och om inte annat dyker det väl upp en fulltecknad lista här på bloggen i jul.

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop

lördag 7 november 2015

Representativitet

Jag noterar på Facebook då och då att en del gnäller över sammansättningen i Rättviseförmedlingens alternativa listor över personer som kan föreslås till olika uppdrag. Ja men gör något bättre själva då för att få en mer varierad representation. Det handlar inte om att en finsk bara kan företrädas av en finsk eller en kvinna bara av en kvinna utan om att en väldigt likformig församling tappar i perspektiv. Ju fler olika erfarenheter som kommer med desto fler olika vinklar på problem och lösningar. Och tycker ni att det är oproportionerligt många vänsterinriktade på listan - jamen så föreslå då några högermänniskor att lägga till. Men det är väl enklare att bara gnälla.

lördag 31 oktober 2015

Höns i hönsgården

I dag har hönsen fått komma ut i hönsgården, och själva hålls vi också här mestadels för att göra klart det sista och hålla ett öga på om det är något som inte funkar som det var tänkt.

Tuppen klev ut först för att inspektera men två av hönorna kom efter ganska raskt. De tre Systrarna sisters var mer skeptiska och fick så småningom övertygas om att ta sig en titt i hönsgården. Nu verkar alla vara tillfreds med att gå och picka i marken. Katten Sot, även kallad Pantern, såg mer panterlik ut än någonsin när han smög på hönsflocken. Det är nog bra att det är ett staket emellan...


Tuppen, som domderade med sina hönor i går kväll när vi släppte dem i hönshuset, löper risk att få heta Ivar. I dag verkar han ha lugnat ner sig lite men ser hellre till att mätta sig själv snarare än att visa på käket åt hönorna. Vi får väl se vad han går för på sikt men namnet kanske har fastnat oavsett.






fredag 30 oktober 2015

Hönsen är här!

Sedan vi flyttade in för drygt tre år sedan har vi lekt med tanken att skaffa höns, inte minst eftersom det redan fanns ett hönshus på tomten. Successivt har jag också fått allt svårare att köpa även de ekologiska äggen i affären. Är det stordrift så är det, och även om det är bättre att hönsen får ekologiskt käk och att de får gå ute i stället för att bara se väggarna i en hangar så har jag sett bilder på uttjänta ekologiska värphöns som fått komma till nya hem - och det är ingen rolig syn. Att vara höna i fabriksmiljö, om än en ekologisk fabrik, är helt enkelt i regel ett ganska torftigt liv. Dessutom tycker jag att det är intressant och viktigt med de gamla lantraserna där flockarna många gånger hölls under ganska kärva förhållanden i olika delar av Sverige - och därmed rimligen har överlevt enligt Darwins principer om "the survival of the fittest". Våra nyhemkomna Kindahönor härstammar från torpen i Östergötland där de många gånger var vana att söka mat på egen hand. Någonting bör det väl vara värt att behålla sådant genetiskt material som komplement till avlandet för storfabrikerna där egenskapen att lägga våldsamt mycket ägg förmodligen prioriteras högre än att kunna överleva under enklare förhållanden. Hur man nu ser till att just de genetiska egenskaperna blir kvar, vi har ju inte tänkt svälta våra hönor...

torsdag 22 oktober 2015

Vissa dagar

Vissa dagar är man glad.
För att man fått gräva ett par tag i jorden.
För att man ätit lunch med en kär vän.
För att frustrationen över världens elände
förbytts i förnöjsamhet över livet.
Vissa dagar är man glad.
En liten stund.
En skärva av ett ögonblick.
Tills man ser de svarta rubrikerna
och verkligheten störtar sig över en igen.


Vissa dagar är man glad.
För man visste inte bättre.
Och i några familjer är ingenting längre som förut.

onsdag 21 oktober 2015

Sverige brinner

Mitt i rapporteringen från den fjärde branden på ett flyktingboende på kort tid slås jag av ett samband med de svepande jämförelser som gjordes för något/några decennier sedan mellan Tanzania och Kenya. Då konstaterade man att i Tanzania levde människor från olika folkgrupper i högre grad sida vid sida medan i Kenya, där det koloniala inflytandet på många sätt varit större och grupper spelats ut mot varandra, kunde grannar bränna ner husen för personer som hörde till en annan folkgrupp. Vi upprördes också över folkmorden i det forna Jugoslavien där granne angrep granne, och i Rwanda och Burundi där samma sak inträffade. Kort sagt häpnade vi över länder där människor plötsligen brände inne andra människor - när de inte nöjde sig med att bränna ner deras hus - eller på andra sätt mördade dem. Nu kan jag bara konstatera att Sverige verkar ha blivit ett sådant land, där vissa personer tydligen upplever att de har stöd för att sätta eld på andra människors bostäder och att risken att människor, som dessutom i många fall redan har flytt från krig, bränns inne inte är något som avskräcker.

Under tiden ägnar sig de flesta av partierna i Sveriges riksdag åt en sorts chicken race, där de två blocken utmanar varandra om att först ge upp sina samarbetspartners. Löfven tog redan efter valet förra året det första steget och dumpade Vänsterpartiet som regeringspartner. Nu vill båda blocken regera, utan egen majoritet men på sin egen politik. De borgerliga vägrar acceptera sin valförlust och försöker få Socialdemokraterna att även släppa greppet om Miljöpartiet, Miljöpartiet är i sin tur berett att förhandla om allt och med alla för att inte förlora sin plats i regeringen och Socialdemokraterna överväger sannolikt om det är värt att även dumpa Miljöpartiet för att få till ett samarbete med de borgerliga som de i flera avseenden står närmare politiskt. Att det inte redan har gjorts kan man misstänka beror på att man vet vad man har men inte vad man får. Frågan är hur långt de borgerliga är beredda att gå i sitt envisa mantra att det är Alliansen som ska regera, trots att de varken har egen majoritet eller ens är det största blocket, eller om tex Folkpartiet och Centern är beredda att spräcka den redan ganska stormiga alliansspillran.* Man kan konstatera att de enda som tjänar på kaoset är, som vanligt, Sverigedemokraterna som lugnt åser brinnande flyktingförläggningar utan att ta avstånd från vad som misstänks vara anlagda bränder. Det enda som känns hoppfullt är att så många 'vanliga människor' engagerar sig i att hjälpa dem som sökt sig till Sverige, där finns den konstruktiva framtiden!


*Eller om det storleksmässigt är Moderaterna som måste till för att skapa en egen majoritet där även S och MP ingår, jag har glömt - eller förträngt - den procentuella fördelningen i riksdagen.

fredag 17 april 2015

Datorer till alla barn?

Jag får lite lust att säga 'vad var det jag sa?'. Jag har hittills varit skeptisk till att alla elever får varsin dator/platta i lägre åldrar och tror mig ha bloggat om det även om jag inte hittar något inlägg. Ofta används  plattorna mest för att eleverna ska plocka texter från nätet, många gånger utan att de ens läser igenom ordentligt. Det de lär sig blir alltså 'copy-paste' i olika versioner. Men även för äldre elever verkar alltså egen dator vara tämligen kontraproduktiv. Enligt en debattartikel i DN finns nu forskningsstudier som visar på sämre prestation av elever som använder datorer på lektionerna - liksom även av deras icke datoranvändande bänkgrannar. Och ja, det finns situationer när datorer kan användas som pedagogiskt verktyg men de behöver knappast finnas tillgängliga hela tiden, på varje lektion.

onsdag 11 mars 2015

Positiv energi!

Det är svårare att blogga om positiva saker än om sådant som väcker ens ilska. Ibland blir man ändå lite extra peppad, och kvällens alumnarrangemang var, lite oväntat, ett sådant tillfälle. Att det skulle vara intressant att höra om finansmarknads- och konsumentminister Per Bolunds (MP) väg från biologistudent till finansdepartementet hade jag räknat med, men att det också skulle bli en energigivare var en bonuseffekt. Per visade med sig själv som exempel både på hur slumpartade vändningar en karriär kan ta men också på behovet av naturvetenskaplig kompetens där folk inte förväntar sig den - liksom på behovet av tvärvetenskaplig forskning med samhällsrelevans. För en gammal biolog som blev geograf i stället, och som tjatat sig blå om tvärvetenskap  i några decenniers tid var det underbart att höra och jag hoppas att de närvarande i universitetstoppen lyssnade lika uppmärksamt! För en studievägledare gav redogörelsen dessutom både en del bekräftelse och några nya tankar.  Och, inte minst, blev jag även politiskt peppad. Inte av några politiska slagord, jag har ett visst motstånd mot sådana och det var inte heller ett sådant tillfälle, men tex av beskrivningen av frustrationen över hur politiken bygger på att allt är förhandlingsbart trots att det helt enkelt inte alltid är det. Jag kommer säkert vara arg på regeringen många fler gånger men just nu ser jag vårbudgeten an med en viss känsla av tillförsikt. Det sitter en biolog och förhandlar budget - det har vi inte varit bortskämda med!