Generositet och nyhetsvärde

I september exploderade sociala medier av vilja att hjälpa efter publicering av en bild på en död och ilandfluten pojke, som inte överlevt flykten. Det ordnades stödgalor, det sas 'det räcker nu', i flera sammanhang påpekades det att det inte är en naturlag att människor ska dö pga usla flytetyg - man kan låta dem som flyr ta färjan i stället, till ett betydligt rimligare pris dessutom. Och Hans Rosling blev Sveriges nya idol. Sedan blev (de europeiska) länderna rädda och politikerna missade möjligheten att stärka de solidariska vindarna. I Sverige har det lett till märkliga regeringsbeslut och -idéer om att ta till åtgärder som man trodde var helt uteslutna att föreslås av partier som socialdemokraterna och miljöpartiet. Att tex moderaterna och kristdemokraterna redan tidigare har köpt sverigedemokraternas retorik är mindre uppseendeväckande - även om det blir tydligt att talet om valfrihet i borgerliga politikers munnar bara rör dem som redan har det ganska bra. Om personer som flyr från krig och våld vill välja Sverige ska de hållas borta. Det kanske mest tragiska är att en del av de åtgärder som regeringen har lagt fram för att avlasta Migrationsverket snarare har motsatt effekt: mer byråkrati, upprepade prövningar av uppehållstillstånd genom en övergång från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Något som även påverkar integrationen negativt. Ja, det är en ansträngd situation för flera myndigheter och kommuner. Ja, det kan småningom komma att påverka våra vardagsliv i någon utsträckning. Men har vi sett höjda skatter? Har vi sett att myndigheter annekterar byggnader för boenden? Har samhällsorgan brakat samman? Nej, tvärtom tuffar Sveriges ekonomi på. Vi har råd att lägga pengar på mottagande - och vi har ett välordnat samhälle där det borde finnas goda möjligheter att bygga på den vilja att göra något bra av situationen som faktiskt finns. Ganska nyligen hitkomna lärare sätts i arbete i skolor där elevantalet ökat; det ordnas studiecirklar, görs volontärarbete och ordnas träffar via olika organisationer. Lärosäten försöker hitta vägar att välkomna studenter utan uppehållstillstånd. Osv. Men det görs utan samordning, och det beror på enskilda personers initiativ, alldeles för ofta utan något stöd från samhällsbärande funktioner. Jag säger inte att det är fel med enskilda initiativ, men jag saknar däremot den samordnande ansträngningen hos staten - och då är kanske inte Migrationsverket den myndighet som ska åläggas ytterligare ansvar och arbetsuppgifter utan man skulle kanske kunna tänka sig att lämplig personal på någon annan myndighet tillfälligtvis får förändrade arbetsuppgifter, eller att ny personal anställs.

Samtidigt som regeringen kommer med det ena obehagliga utspelet efter det andra och samtidigt som volontärer i olika verksamheter börjar tröttas ut har jag en känsla av att givandet också mattats av. Det är inte så många stödgalor som dyker upp, det är inte så många satsningar från företag att skänka dagsvinsten till någon ideell organisation som jobbar med flyende människor - och i media har intresset i viss mån bedarrat enligt den vanliga medialogiken som säger att nyheter åldras och i stället skrivs det mest om lagförslag om att kunna stänga Öresundsbron mm*. Därför tyckte jag att det var extremt välkommet att det vid en disputation, på initiativ av den nyblivna doktorn, ordnades insamling i samband med firandet, och att pengarna skänktes till UNHCR respektive Röda korset. I lucka 5 och 6 lägger jag därför mitt bidrag, som egentligen lika mycket är min mammas bidrag på grund av en snårig och icke genomförd transaktionsgång inom familjen :)

Lucka          Innehåll
1                 30 kronor till Unicefs gåvoshop
2                 30 kronor till Etc klimatkompensator
3                 20 kronor till en EU-migrant
4                 1 timme på informationsmöte för volontärer om ett härbärge för Eu-migranter
5                 125 kronor till UNHCR
6                 125 kronor till UNHCR


*Dock finns exempel som DNs satsning på att lyfta fram enskilda flyktingars livshistorier i kortformat. Vidare har tex Wolodarski (DN) skrivit om Sveriges goda ekonomi (även om jag själv också känner viss förskräckelse över en så ohämmat växande ekonomi utifrån ett resursperspektiv), och det har skrivits krönikor med olika perspektiv på hur vi hanterar flyktingkrisen i Sverige, tex Walden (Café) och Barth-Kron (DN).