Bloggen har fått vila mestadels de senaste åren, av en massa olika skäl. Mest kanske för att en blogg är tidskrävande. Men det är politiskt arbete också, liksom engagemang i föreningar. Och de kräver ofta en massa möten. Kanske bättre då, trots allt, att blogga. Vi får se hur det går. Jag börjar med en återvunnen kommentar till valet som jag skrev på facebook i morse. Det är ett dystert resultat, på många sätt:
Jag ägnade tiden de räknade röster åt att koka plommonmarmelad. Det kan behövas som tröst. Nu hoppas jag på att de borgerliga inser att de inte på några villkor får hemfalla till att bilda regering med SD-stöd och att partiledarna generellt inser att det behövs en blocköverskridande regering - och att de tar stort ansvar för att en sådan regering ska funka! För det är förhållandevis lätt att säga blocköverskridande men hur de ska få ihop politiken i en sådan regering begriper jag inte. Borgerligt plus S kan tyckas ligga närmast till hands för att få egen majoritet och med de båda stenstoderna S och M med, medan S-MP-C-L visserligen inte får egen majoritet men kanske trots allt har lättare att nå överenskommelser som kan stödjas av andra partier. Men hur MP och L ska komma överens om utbildningspolitiken, MP och C om miljöpolitiken osv är inte alldeles lätt att se. Det lär krävas mer analytiska och vassare förhandlare från MPs sida än efter förra valet i alla fall. 1,5-gradersmålet missade vi väl i går. Jag tycker det ser dystert ut för 2-gradersmålet också i skenet av valresultatet och man kan ju tvivla på att politikerna har förstått allvaret, lika lite som väljarna verkar ha gjort det. Bara strax över 4% till MP är inget annat än ett hån mot oss som sätter tillståndet på jordklotet högst. Vi borde ha varit fler! Och hur det kommer låta i migrations- och integrationsfrågor framöver törs jag inte ens tänka på. Jag är inte lättad över att SD inte fick fler röster, det är illa nog som det är, men något litet tacksam över att det inte blev ännu värre.
